En liten karamell så länge..
Jaaaa, jag vet! Förlåt, det är verkligen inte meningen att det ska gå en månad mellan inläggen här, rent utsagt katastrofalt dåligt. Jag har absolut ingenting att skylla på, jag har egentligen haft många tillfällen att sätta mig ner och uppdatera er, och många stunder jag verkligen har tänkt plocka fram datorn, men annat har kommit emellan. Säkert inget viktigt, säkert inget nödvändigt, bara allt det där alldagliga. Jag tar mig för lite tid till sådana här saker som jag faktiskt gillar och gärna skulle vilja ägna mig åt betydligt oftare. Men så länge jag inte verkligen avsätter stunder och prioriterar om blir det svårt.
Kristoffer är på skolresa och väntar åter imorgon natt, så jag sköter hela hushållet ensam och jag gillar det inte alls. Jag sover oroligt, är lite halvparanoid och stimmar upp mig i onödan, för att inte tala om hur tråkigt det är att bara gå här hemma. Jag har försökt hitta på saker att göra, framför allt har jag varit uppstudsig och passat på att göra massa saker som Kristoffer inte hade godkänt om han hade varit hemma. Vissa saker hade han bara rynkat på näsat åt, andra hade han rent utsagt förbjudit. Smygätit godis, maratonkollat Big Brother, sovit med mobilen lite för nära i sängen, lagt CD-skivor på "fel" håll, lånar hans morgonrock, med mycket mera. Som FF när man var yngre, fast bara med sådana där töntiga förbud. Förr handlade det dock om att man inte var gammal nog, nu är det mer en återgång till tonårsrevolten, fastän jag ju får göra allt det där egentligen..
Jaha nähä, en längre uppdatering får ni vänta längre på, men nu har ni iaf något för att kunna hålla er flytande. Men det kommer inte att dröja en månad till nästa gång igen, det lovar jag!
Johanna
Kristoffer är på skolresa och väntar åter imorgon natt, så jag sköter hela hushållet ensam och jag gillar det inte alls. Jag sover oroligt, är lite halvparanoid och stimmar upp mig i onödan, för att inte tala om hur tråkigt det är att bara gå här hemma. Jag har försökt hitta på saker att göra, framför allt har jag varit uppstudsig och passat på att göra massa saker som Kristoffer inte hade godkänt om han hade varit hemma. Vissa saker hade han bara rynkat på näsat åt, andra hade han rent utsagt förbjudit. Smygätit godis, maratonkollat Big Brother, sovit med mobilen lite för nära i sängen, lagt CD-skivor på "fel" håll, lånar hans morgonrock, med mycket mera. Som FF när man var yngre, fast bara med sådana där töntiga förbud. Förr handlade det dock om att man inte var gammal nog, nu är det mer en återgång till tonårsrevolten, fastän jag ju får göra allt det där egentligen..
Jaha nähä, en längre uppdatering får ni vänta längre på, men nu har ni iaf något för att kunna hålla er flytande. Men det kommer inte att dröja en månad till nästa gång igen, det lovar jag!
Johanna
Kreativitet på de mest oväntade ställen
Ja kära nån, den omoderna utformningen till trots är duschen min frizon. Knappt hinner jag in och njuta av värmen innan det uppstår ett Heureka-moment, i stort sett varenda gång. Ni vet när man ska sova och istället ligger och tänker på vilka kläder man ska packa ner i resväskan, hur man ska formulera ett viktigt mail eller om man har stängt av spisplattan. Allt sådant som man har lyckats kasta över axeln eller inte riktigt klurat ut i sin helhet - de löser sig av sig själv så fort jag stänger de frostade dörrarna. Idag hann jag formulera i princip hela det här inlägget, åtminstone lägga upp dispositionen, tända en glödlampa över huvudet kring nästa kafferepstema och planera morgondagen.
Kreativiteten i detta lägenhetens minsta skrymsle slog dock nästan någon slags rekord; normalt sett brukar jag stå kvar länge och väl och jag vet att vissa oroade sig redan när jag bodde hemma huruvida jag svimmat där inne eller inte eftersom jag dröjde och dröjde, men idag hade jag så brighta grejer på gång att fingrarna behövde få ut hjärnaktiviteten så fort det bara var möjligt. Så fort detta på något sätt är åtgärdat genom handling eller bara dokumentering brukar jag alltid kunna slappna av och återgå till mitt alldagliga, slumrande sinnestillstånd men då kan man ju inte ställa sig i duschen igen! Tydligen hämmar tanke och känsla varandra, för att kunna fullfölja mina idéer krävs avkall på att jag faktiskt helst av allt skulle stå kvar och duscha en kvart till. Men de gånger jag bara ska göra en snabbvisit i min lilla kub har jag för bråttom för att kunna släppa lös tankebanorna ordentligt. Och tydligen är det endast när jag räknar med en lång och behaglig stund som det utlöses.
Några av er vet att jag hatat att slänga mig med "Moment 22" i sådana här stunder (kvasiintellektuella gör sig ej besvär) utan pratar snarare om paradoxer, motsägelser, cirkelresonemang, eller vad som helst annat. Någon slags knepig situation är det ju ändå som kräver sin lösning. Vilket är att föredra: smart och smutsig eller ren i skinnet men grå i sinnet?
Johanna
Sol minsann!
Sol, regn rusk och snö, och sedan sol igen. Herregud, aprilvädret i sitt esse! Jag drog det kortaste strået imorse när det var dags att njuta lördagsfrukost och fick bege mig i snöyra de ca 300 metrarna bort till ICA iklädd dunjackan som jag inte tagit fram på hela vintern. En lusläst Aftonbladet senare lyser dock en strålande sol på molnfri himmel och ingen vet riktigt vad som hände. Innan vi beger oss mot Landskrona för kvällens påskmiddag ska jag ta mig en bättre promenad än morgonens och insupa så mycket ljus jag bara kan!
Igår var vi hos pappa och umgicks och det sedvanliga kaoset rådde. Påskägg utdelades och jag själv fick en julklapp som minsann låtit vänta på sig men allt var förlåtet när den väl kom på plats. Kanonfint blev det, tack far!
Innan jag avrundar med fina påskfoton vill jag bara meddela att jag har fått förlängt på IKEA ungefär ett halvår till, fram till oktober i alla fall. Från början var slutdatum sista maj som en standardprövotid så det var roligt att få förtroendet lite längre. Bra nyheter!
De underbara, underbara vitsipporna som mamma tog med sig vid sitt besök förra helgen. Tyvärr är de vissnade nu men ack vilken glädje de har spridit hela veckan. Det finns faktiskt ingen stund på året som jag saknar "landet" så mycket som på våren. Alla dofter, alla söta blommor. Här är det asfalt året om, årstiderna avslöjas absolut inte och det är ingen som helst skillnad utanför fönstren. Gud, hur länge orkar man vara citykid till?
Och här är globen! Platsen kan vara temporär (den får ju inte blekas av ljuset) men än så länge förgyller den fönsterkarmen och sprider visdom och skönhet.
Hoppas att ni också passar på att njuta av vädret, vem vet hur länge det stannar? På återseende!
Johanna
Påskochlov!
Hej alla!
Hoppas att ingen sitter inne och läser mina tråkiga rader idag, vänta med det till imorgon när solen bytts ut mot svarta moln och tunga regndroppar. Jag tar mig dock tid idag, sedan vet jag inte hur resten av helgen ser ut. Hela dena ledighet (inte mindre än fyra dagar!) är bokad. När som helst dyker Elias och Therese upp och det blir mat, kakor såklart och sällskapsspel hela kvällen. Sedan bär det av till far och släkt imorgon, Kristoffers mormor och morfar på lördag och mamma med släkt på söndag. Kärajistanes vilket farande, men på måndag planerar jag att stanna i sängen hela dagen. Efter alla kalas, bjudningar, fler kalas och andra festiviteter är det dags att vila, oavsett hur roligt jag tycker att allt det där andra är.
Jag vill inte bli långrandig, fördrev mest tiden medan jag stirrade på min inbox och inväntade en rapport som ska presenteras tisdag morgon. Nu är den justerad och vidarebefordrad och jag tänker stänga ner datorn vilken minut som helst. Ska dock försöka väldigt snart att uppdatera med lite härliga vårbilder som kan rädda våra sinnen från regniga stunder.
Ha det bra och ha en riktigt bra påsk!
Johanna
Hoppas att ingen sitter inne och läser mina tråkiga rader idag, vänta med det till imorgon när solen bytts ut mot svarta moln och tunga regndroppar. Jag tar mig dock tid idag, sedan vet jag inte hur resten av helgen ser ut. Hela dena ledighet (inte mindre än fyra dagar!) är bokad. När som helst dyker Elias och Therese upp och det blir mat, kakor såklart och sällskapsspel hela kvällen. Sedan bär det av till far och släkt imorgon, Kristoffers mormor och morfar på lördag och mamma med släkt på söndag. Kärajistanes vilket farande, men på måndag planerar jag att stanna i sängen hela dagen. Efter alla kalas, bjudningar, fler kalas och andra festiviteter är det dags att vila, oavsett hur roligt jag tycker att allt det där andra är.
Jag vill inte bli långrandig, fördrev mest tiden medan jag stirrade på min inbox och inväntade en rapport som ska presenteras tisdag morgon. Nu är den justerad och vidarebefordrad och jag tänker stänga ner datorn vilken minut som helst. Ska dock försöka väldigt snart att uppdatera med lite härliga vårbilder som kan rädda våra sinnen från regniga stunder.
Ha det bra och ha en riktigt bra påsk!
Johanna
T minus 41 minutes
Bara en knapp timme kvar.
Detta år tycks jag återgå till hur man gjorde när man var mindre. Planerar och lägger i förväg fram kläderna som man ska ha dagen efter, för man vill gärna vara lite finare än vanligt när det är ens födelsedag. Kanske för att man känner på sig att man kommer vara lite mer i fokus, frivilligt eller inte, än vad man brukar vara alla andra dagar. Sedan väntar man. Man ligger med händerna på täcket och räknar ut hur många minuter det är kvar till klockan tolv för att då gosa ner sig lite extra och tänka att "nu är jag minsann ett helt år äldre, häftigt!" När morgonen gryr ligger man klarvaken och inväntar familjens väckning och presenter och en stor hund i sängen.
Riktigt så skulle jag inte tro att det kommer att se ut i år. Jag ska vara tidigare än vanligt på jobbet och Kristoffer har utvecklingssamtal i dagarna två och är därför inte hemma förrän sent. Och så vidare häftigt att fylla 26 vet jag väl kanske inte om det är. Jag läste lite bakåt i bloggen här och redan för tre år sedan började jag stimma kring det här med siffertalen, herregud vad mycket äldre jag känner mig jämfört med hur jag nu tycker att jag var då. Så mycket som har hänt, så mycket mer man upplevt, gått igenom och lärt sig.
Jag får väl trösta mig med att jag verkligen tror på att ju äldre man blir, desto visare blir man. (och ju tantigare du blir, desto godare smakar kakorna. Och även om jag inte får åka billigare hos SJ längre har jag förhoppningsvis många år kvar at gnälla över åldersnoja och gott om tid att ta mig vad helst jag vill.
Fast om folk frågar kanske jag kommer svara 25 ett tag till.
Johanna
S l o o o o w
Åååh herregud, finns det något mer enerverande och tålamodstestande än ett långsamt internet?
Jag hade ett långt och väl genomtänkt inlägg utarbetat i huvudet och så sätter jag mig med datorn och kopplar upp mig, så händer det ingenting. Absolut ingenting. Så på fredag när jag är totalt ledig hela långa dagen får jag göra ett nytt försök och istället. Jag tror dock att det kommer gå ungefär lika bra då också, jag gissar nämligen att det har att göra med mitt extremt begränsade minnesutrymme att göra. Har över 31 GB upptaget minne bara i Bilder-mappen: över 7000 filer och nästan 80 mappar! Sen tillkommer ju filmer, musik, allt annat som tar plats. Förstår ni varför en ny extern hårddisk står högt upp på önskelistan? Så fort jag är ägare till en sådan ska jag föra över allt från den här datorn och se om det kan göra susen.
Önskelista ja, nu är det bara två skälvande dagar kvar till dagen F, då man tydligen ska firas för att man blir ett år äldre. Självklart uppskattar jag varenda dag och minut jag har i livet men måste det verkligen innebära att man blir äldre? Snart är det ju inte roligt att leka tant längre, då är man tant! En trevlig del i hela ståhejet är ju dock att få träffa släkt och vänner och ställa till med kalas, det ska bli väldigt roligt.
Så alltså, vi hörs snart och ses precis efter det! :)
Johanna
Bildkavalkad!
Ojoj, vad jag har pratat på för er om den här helgen! Jag hade grandiosa planer på att inkorporera en fransk afton i månadens Kafferepsklubb; det skulle bakas macarons i oändlighet och jag skulle lära mig att bemästra denna konst direkt vid första försöket. Nåja, riktigt så bra tyckte jag inte att det gick, jag kämpade med plåtar, skålar, och spritsar i köket, med karamellfärg och maräng upp till armbågarna. Jag bestämde mig där och då för att aldrig mer försöka mig på det här, något som jag naturligtvis inte kommer att kunna hålla. Men det var inte värt all möda och slit jämfört med hur de såg ut, och så värst goda tyckte jag inte att de var heller. Damerna som kom tycktes uppskatta dem, men vad vet de?
När jag fick återbud på en Tarte Tatin sade jag kaxigt att jag skulle "slänga ihop" en Napoleonbakelse, och min skäl gjorde jag det! En timme innan folk kom hade jag inte duschad, städat, diskat eller bakat färdigt. Då satte jag in plåtar med smördeg i ugnen och skapade ett Napoleon-monster, som jag mer tyckte att det liknade. Här kommer en liten bildkavalkad över hur det såg ut i lördags.
När det är ont om arbetsyta får man hitta nya möjligheter..
Bakning är minst lika mycket kemi som knådande.
Voilà!
Damerna kom med bröd, ost, vindruvor och andra "franska" attribut som kompenserande ersatte deras bristande bakningsinsatser.
Mina bidrag! Macrons på brickor och i burk, Napoleonmonster på fat i förgrunden
Pynt ska det vara!
Vi såg den rafflande Melodifestivalfinalen och sedan begav sig alla hemåt. Söndagen började sedan underbart med kaffe och frukost ute på innergården med Anna och några av de andra som hade varit med dagen innan. Två timmar i hammocken och solskenet gjorde mig fräknig, underbart!
Direkt när jag slog upp ögonen och såg att det var sol ute beslutade jag mig för att fara ut till en antik/loppis ute vid Väla, eftersom det kräver lite motion i form av en promenad krävdes uppehållsväder, ansåg jag. Och herregud vad jag hittade grejer där! En mycket bra faktor är dessutom att de inte tar kort, så jag kunde inte handla hur mycket som helst. Förutom att jag fann massa pärlor lyckades jag dessutom pruta lite, det händer inte ofta så jag är extremt nöjd med min insats.
Ett underbart serveringsfat, detta lyckades jag klämma med den redan existerande summan, fastän det kostade 25:- till. Bravo för mig!
Björn på fat från en favoritstad, lycka!
En HEL servis! Jag är mäkta trött på att ha jättefina serviser där hemma, men även om man har 8 assietter har man 6 koppar, 7 kaffefat osv. Jag stod och räknade i butiken och lyckoruset steg när jag räknade till 12 av varje, perfekt! Dock har jag bara fått 10 koppar med mig, så jag ska ringa dem imorgon tänkte jag, och se om jag kan luska ut var det brast, i min matte eller i logistiken..
En kakburk! Kan man få för många? Tror knappast det! Har ni sett vilket fantastiskt underbart motiv då? Precis sådär vill jag att det ska vara när jag går på konditori.
Johanna
När jag fick återbud på en Tarte Tatin sade jag kaxigt att jag skulle "slänga ihop" en Napoleonbakelse, och min skäl gjorde jag det! En timme innan folk kom hade jag inte duschad, städat, diskat eller bakat färdigt. Då satte jag in plåtar med smördeg i ugnen och skapade ett Napoleon-monster, som jag mer tyckte att det liknade. Här kommer en liten bildkavalkad över hur det såg ut i lördags.
När det är ont om arbetsyta får man hitta nya möjligheter..
Bakning är minst lika mycket kemi som knådande.
Voilà!
Damerna kom med bröd, ost, vindruvor och andra "franska" attribut som kompenserande ersatte deras bristande bakningsinsatser.
Mina bidrag! Macrons på brickor och i burk, Napoleonmonster på fat i förgrunden
Pynt ska det vara!
Vi såg den rafflande Melodifestivalfinalen och sedan begav sig alla hemåt. Söndagen började sedan underbart med kaffe och frukost ute på innergården med Anna och några av de andra som hade varit med dagen innan. Två timmar i hammocken och solskenet gjorde mig fräknig, underbart!
Direkt när jag slog upp ögonen och såg att det var sol ute beslutade jag mig för att fara ut till en antik/loppis ute vid Väla, eftersom det kräver lite motion i form av en promenad krävdes uppehållsväder, ansåg jag. Och herregud vad jag hittade grejer där! En mycket bra faktor är dessutom att de inte tar kort, så jag kunde inte handla hur mycket som helst. Förutom att jag fann massa pärlor lyckades jag dessutom pruta lite, det händer inte ofta så jag är extremt nöjd med min insats.
Ett underbart serveringsfat, detta lyckades jag klämma med den redan existerande summan, fastän det kostade 25:- till. Bravo för mig!
Björn på fat från en favoritstad, lycka!
En HEL servis! Jag är mäkta trött på att ha jättefina serviser där hemma, men även om man har 8 assietter har man 6 koppar, 7 kaffefat osv. Jag stod och räknade i butiken och lyckoruset steg när jag räknade till 12 av varje, perfekt! Dock har jag bara fått 10 koppar med mig, så jag ska ringa dem imorgon tänkte jag, och se om jag kan luska ut var det brast, i min matte eller i logistiken..
En kakburk! Kan man få för många? Tror knappast det! Har ni sett vilket fantastiskt underbart motiv då? Precis sådär vill jag att det ska vara när jag går på konditori.
Johanna
Oh, and by the way...
Det här är två av mina absoluta favoritbilder från vår resa till USA, och de flesta av er har redan sett dem men jag tar tillfället i akt att lägga upp dem här också. Har ju faktiskt inte lagt upp en enda bild från resan annars!
Den första är från Washington DC utanför en snabbmatsrestaurang som jag insisterade över allt annat på att vi skulle besöka. Hade vi inte åkt dit hade hela resan varit ett misslyckande. Jag har läst mycket om just den här gatan och området runt om, det finns inte någon bok tror jag som Pelecanos inte har nämt antingen Ben's, U street som det ligger på eller området Shaw. Restaurangen har legat här sedan 1958 och stod pall för upploppen -68 som förstörde och ruinerade massor av andra företag och byggnader i resten av DC. Obama åt en chilikorv där dagen innan han skulle sväras in i Vita Huset och väggarna där inne i restaurangen är fyllda med foton på kändisar som har besökt lokalerna. Det var en märklig känsla att sitta där inne och försöka ta in all historik och stolthet, känna att även de till synes mest obetydliga platser kan rymma gedigen historia. Detta besök var helt klart en av de absoluta topparna på resan.
Fotot på Kristoffer är taget mittemot Madison Square Garden den sista kvällen vi var i New York. Vi skulle gå och se hockeylaget New York Rangers ta emot Anaheim Mighty Ducks och till och med jag, som ni vet var jag står när det gäller hockeyintresse, var upprymd. Hela vistelsen i New York hade varit så surrealistisk, man kände igen sig över allt man kom fastän man aldrig hade varit där, hur många gånger har man inte sett stadens sceneri på TV och film och associerade allting till någon slags märklig nostalgia. Att se en supermatch i en superarena, sista kvällen innan hemresa till lilla Sverige igen nådde sin kulmen någonstans här.
Jag tog ett hastigt foto på Kristoffer i väntan på walk vid övergångsstället, nästa sekund vändes kameran åt andra hållet och motivet var istället det totala myllret av människor och rörelse. Trots bristen på arrangemang inför kameratrycket är jag så himla nöjd med kompositionen av fotot; himlen är riktigt azurblå, ljuset från allt neon landar på Kristoffer som ser så förväntansfull och nöjd ut.
Vi har ju planer på att bredvid världskartan i vardagsrummet bygga en tavelvägg fylld med foton, teckningar, bilder, osv. från resor vi har varit på och resmål vi vill till. Och båda dessa foton kommer att få en fin plats i samlingen.
Johanna
En meningslös uppdatering
Jaha, nu kan ni förvänta er ett meningslöst ett-i-mängden-inlägg där jag mest tänkte rapportera hur den senaste tiden har förbipasserat och vad som väntar runt hörnet. Så, nu när ni är förvarnade kommer det:
- Inflyttningsfesten gick alldeles superoptimopsistopipangfenomenaliskt bra, det blev succé med 27 personer i lägenheten, perfekt mingel och god bål. Min insats som fårhund bedömer jag som förstklassig och alla inblandade skötte sig utomordentligt. Det gör jag gärna om!
- Kafferepsklubben har nytt sammanträde på lördag, då blir det franskt tema och imorgon är tanken att jag ska baka macarons i mängder. Jag är taggad till tänderna och det ska bli en riktigt kul utmaning då det inte verkar vara en helt enkel uppgift. Sedan har jag tänkt att duka och pynta lite här i tricolorens tecken, kommer säkert ta en del bilder som ni kan få kika på efteråt. :)
- På lördag är det även Mellofestival och jag har försökt att vara så ointresserad det bara går och i största möjliga mån försökt hålla mig utanför cirkusen, men redan första veckan var jag såld. Loreens bidrag har fått mig att i en månad sjunga i duschen, i matkön, vid skrivbordet på jobbet och i sängen vid läggdags; jag kan bara inte sluta, så bra är den. När den efter alla uttagningsomgångar nu äntligen släpptes på youtube och spotify kommer jag att spela och sjunga sönder den totalt för alla i min omgivning. Alla tummar jag har (två) kommer att hållas på lördag kväll. Danny och ni andra, släng er i väggen!
- Mina nyaste gardiner som jag köpte för två veckor sedan inför inflyttningsfesten är fortfarande inte strukna.
Johanna
Blek, mjuk i hullet och fattig för alltid.
Ibland är det inte meningen att det ska vara lätt. Varje solig dag som jag promenerar till och från hemmet på lunchen har jag bestämt mig för att stanna exakt tio sekunder precis runt hörnet vid gångtunneln och låta solen ge mig ny energi, livsglädje och ork att jobba den andra halvan av dagen också. Dessa sekunder är ohyggligt mycket värda och välbehövda så här i tråkigaste februari. För hela tiden tycks det dyka upp nya faktorer som ska slå ner en, om det så är tre fula röda blemmor på ett blekt och glåmigt ansikte eller ett käckt brev från Försäkringskassan som berättar att jag är skyldig dem ytterligare en månadslön. Och det där tycks aldrig ta slut, det känns som att jag aldrig blir kvitt eller lyckas skaka av mig det där att inte reda ut det själv. Lån från föräldrar, borgenärpojkvän, bidrag från en kassa som vill ha tillbaka det när jag äntligen var på rätt sida. Så tröttsamt, och så otroligt kvävande. Låt mig vara nu, låt mig klara det utan er! Inte för att jag inte är tacksam när jag behöver hjälp, ni vet vad jag menar. Att alltid känna sig beroende av någon annan.
Nu är det fredag och två trevliga helger väntar, nästa vecka när Kristoffer är ledig tänker jag dessutom kräva mat på bordet varenda lunchtimme. Ikväll ska jag skaka av all jobbstress, alla tråkiga krav, inte titta i en spegel och bara göra precis vad jag vill. På måndag tar jag ett djupt andetag och tar tag i allt igen, för alla problem är bättre lösta än under sängen där jag har gömt det nu.
Ha en bra helg allihop, för det tänker minsann jag!
Johanna
Nu är det fredag och två trevliga helger väntar, nästa vecka när Kristoffer är ledig tänker jag dessutom kräva mat på bordet varenda lunchtimme. Ikväll ska jag skaka av all jobbstress, alla tråkiga krav, inte titta i en spegel och bara göra precis vad jag vill. På måndag tar jag ett djupt andetag och tar tag i allt igen, för alla problem är bättre lösta än under sängen där jag har gömt det nu.
Ha en bra helg allihop, för det tänker minsann jag!
Johanna
Ursäkta röran, ombyggnad pågår
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det fruktansvärt töntiga och amatörmässiga utseendet på bloggen just nu, ska försöka ordna det så fort jag får möjlighet och förstår hur det är jag ska göra.
Återkommer med nytt och fräscht inom kort! :)
Johanna
Husvandring
Har det förresten inte varit på tok för få bilder här på senaste tiden? Jag ska nog passa på i helgen att ge er lite uppdateringar och lite godbitar från de gångna månaderna, har nog en del att visa er faktiskt.
Jag passar på idag när jag ändå har rätt minneskort i att visa mitt fina växthus som jag köpte nu till nya lägenheten, tänkte att jag ska ta tag i växtligheten här för det är något som jag verkligen har längtat efter där nere i mörkret på första våningen. Mer sol men fortfarande ingen balkong, så jag har placerat ett miniväxthus för att kryddorna ska klara sig så länge som möjligt. Än så länge verkar det gå vägen.
Ett annat inköp är två ståtliga orkidéer och min plan var att få dem att trivas ordentligt och bli mästare på orkidéodling, vilket ju tycks vara en riktig konstart. Idag tog jag dock ett steg bakåt i den utvecklingen när jag under min fasthamring av antennsladden på något fortfarande outgrundligt märkligt sätt lyckas välta krukan ur fönsterkarmen och bryter ena stängeln rätt av. Var det allt? Nähä då, när jag sedan ska böja mig ner för att sopa upp allt drar jag till den lilla bordslampan som tillfälligt stod på golvet och knäcker fästet så att den nu är helt obrukbar. Allt inom loppet av tre sekunder, helt fantastiskt jobbat. Nu återstår en och en halv stängel och jag försöker hålla modet uppe detta till trots och bjuder på en liten blomkavalkad från när de fortfarande var hela.
Underbart doftande liljor som tyvärr vissnade alldeles för snabbt, fördelen med det är dock att jag slipper ohygglig snuva varenda natt
Och vill såklart visa min underbara teburk (av sådan sort som man aldrig tycks kunna få för många av, ni vet..) som har, hör och häpna, tekannor på!
Johanna
Kafferepsprojekt
Ikväll har premiären varit för mitt projekt, Kafferepsklubben. En gång i månaden, ungefär vid månadsskiftet, bjuder jag in till Kafferep med massa regler. Inga män är tillåtna och jag drar faktiskt det så långt som att förbjuda byxor (strumpbyxor ej inräknade) under sittningen. Vi befärster könsrollerna ordentligt och återgår till det klassiska kvinnoidealet som numera är förpassat till dåtid, där kvinnorna knådade deg men även tisslade och tasslade i köket och mannen rökte cigarr i salongen.
Jag har länge, länge haft tankar på att starta en kafferepsklubb och har slipat länge på utformandet av den och idag var alltså första bjudningen. Finporslinet plockades fram och vi slog oss ner i den lila soffan i världsrummet. Denna gång dök fyra damer som jag har lärt känna via min tid på Campus upp, men det kommer förhoppningsvis att skilja lite från gång till gång vilka som kommer. Jag har en grupp på Facebook där jag inför varje tillfälle kommer att informera och sedan meddelar gruppmedlemmarna om de kan vara med just då.
Tanken är att det ska bli lite av en nätverksaktivitet och vara ett bra tillfälle att mötas och träffa folk i utkanterna av varandras kretsar och dela gemensamma nämnare. Kakor och kaffe alltså. Vid de första tillfällena kommer jag troligtvis att stå för den mesta bakningen, när vi alla sedan blivit varmare i kläderna kan jag delegera och på äkta kafferepsmanér iscensätta ett riktigt knytkalas. Hur gick det idag då? Jo, sju sorters kakor var ju bakade, smetade och gräddade som sig bör men vi kommer att ha kakor över i flera veckor efter allt som jag har gjort de här senaste dagarna. Vi var ju bara fem stycken så det fanns ingen chans att vi skulle orka äta upp allt hur bra vi än kämpade. Men det är en marginaliserad faktor som inte är så svår att leva med, i övrigt blev det riktigt trevligt, jag fick en bukett tulpaner, de berömde det nya hemmet och det blev mycket prat om skola och gemensamma minnen. Superkul! Det ska bli otroligt spännande att se hur det här utvecklar sig och hur stort det här kan bli. Jag vill i alla fall drista mig till att säga att kvällens Kafferepsklubb, den första någonsin i sitt slag, blev väldigt lyckad.
Johanna
Julklappsuppskattning
För er som höll andan i väntan på vad jag skulle ta mig för i söndags kan jag nu, fyra dygn senare, meddela att jag och Barbro cyklade till Larssons Lager vid norra infarten i Landskrona och strosade runt bland överfyllda bordsrader av kuriosa och loppisprylar - heaven! Jag stod länge och höll en smutsig, rostig, buckling och alldeles.. alldeles underbar kaffeburk i händerna och försökte hitta en godtagbar motivering att jag skulle få ta med den hem. Till slut hittade jag någon form av självdisciplin (det var säkert för att jag inte var själv där, hade inget vetat om det hade inköpet nog varit ok för min moral) och ställde långsamt och kärleksfullt tillbaka den på bordet. Står den kvar vid nästa besök kan jag dock inte garantera samma återhållsamhet (ibland får jag för mig när saker står kvar att "det var ödet", inte att det finns någon annan helt logisk orsak, typ att den är gammalt/söndrigt/opraktiskt eller något liknande). Bara en liten söt porslinsbehållare blev det denna gång, nu står den och pryder sovrumsfönstrets karm utmärkt, som om den aldrig varit menad för något annat.
Förresten skulle jag gärna vilja ta tillfället i akt att tacka mina nära och kära för alla fina julklappar jag fick förra månaden. Och det betalde sig verkligen att vara lite eftertänksam och fundera in i det sista på vad man skulle skriva på önskelistan, för i princip allt har använts flitigt direkt. Presentkorten är upphandlade på mycket bra saker, The Wire-boxen som jag fick av pappa är beundrad av många, Tintin-albumen från lilla Majsan är luslästa, kokboken från samma person har jag redan hunnit öronmärka, Kristoffers halsbandshänge svidade jag om till direkt på julafton och det enda av de två pusslen som jag fick av mamma och mormor har äntligen påbörjats. Det har kliat i fingrarna på mig flera veckor men eftersom hela hemmet har varit en enda stor flyttröra har jag inte kunnat plocka fram det förrän nu i måndags. Hela vardagsrumsgolvet är fyllt och jag visste nog inte hur många timmar jag faktiskt skulle lägga på denna syssla. Bara igår satt jag två timmar och stirrade på bitarna! Jag skulle dessutom vilja tacka för wild card:et, en vid första anblick vanlig grå collegetröja som jag fick av mamma, jag och Majsan fick varsin i olika färger. Men synar man den närmre upptäcker man fuskpälsfodringen och det finns knappt ord som beskriver hur skönt det är att ta den på sig när man fryser eller vill mysa i kubik. Åååh så ljuvligt (jaaa, jag har den på mig nu). Jag blev fruktansvärt olycklig när jag lyckades dra två av ståndarna på min fina lilja mot först ansiktet och sedan tröjan. Kinden var väl inte hela världen att bli orange på, men tröjan, usch vilken olycka! Inte förrän en grundlig tvätt och torktumling och när jag synat att den var återställd kunde jag andas ut och le igen. Mycket bra tanke, kära mor.
Jag kan heller inte vänta på den från pappa utlovade jordgloben som jag tåligt inväntat lagerstatus på. Som jag ska snurra! Vi har ju planer på att inreda någon form av världsrum, som jag har döpt det till. Kartor, jordglobar, massvis med böcker och detaljer från alla världens hörn ska få trängas där och vittna om vår världsvana livsstil och våra globetrotterambitioner (nåja). Ska bli spännande att se över huvud taget hur lägenheten utvecklas, om en dryg månad har vi utlovat inflyttningfest så då måste åtminstone det mesta vara färdigt, om det verkligen blir så återstår att se...
På återseende!
Johanna
Morgonresonemang
Tidig söndagsmorgon. Jag har inte lämnat sängen än utan ligger och funderar på dagens upplägg. Hela världen framför mina fötter, så mycket man kan göra på dygnets 24 timmar. Mycket tänkande har förarbetats eftersom jag i snart två timmar har legat vaken, inte kunnat andas och därför inte kunnat somna om (ja, jag ska kolla upp det så småningom), och då hunnit beta av såväl min önskade yrkesframtid, fortsatt skissning på kafferepsklubben, mycket planering kring vår inflyttningsfest, en del funderingar kring andrasfester och såklart en del teori-möblering av vår nya lägenhet. Är inte det effektiv tidsbesparing så vet jag inte vad.
Återkommer när jag har svar på vart dagen tog vägen, än har jag inte riktigt funderat klart under täcket.
Johanna
