grankupp med mera
Hade varken tid eller minne att komma ihåg att julgranen behövde kastas ut innan jag åkte utomlands. Det underliga ligger dock i att jag har klätt av det för längre sen, så nu har den stått i en hel vecka och känt sig naken här hemma medan jag varit borta. Därför kände jag att det var dags för den planerade kuppen idag när jag kom hem; efter mörkets inträde vilar den nu sina kvistar mot ett hemligt ställe, där mår den mycket bättre, även om den kommer bli saknad av såväl min palm som min arabiska kaffeplanta. We will miss you. :P
Ser faktiskt riktigt städat och fint ut här hemma nu, kan kanske bero på att jag som tidigare nämnt inte varit hemma på ett tag. Bilder och rapportering inom kort från min oförsäkrade bortavistelse, håll er uppdaterade!
Även flyttplaner existerar, många olika alternativ finns uppe just nu, ska bli riktigt spännande att se var det landar. Troligtvis är jag lite klokare och definitivare redan i slutet av veckan.
Korta rader nu, längre rader nästa gång! Ta det försiktigt out there!
Johanna
Ser faktiskt riktigt städat och fint ut här hemma nu, kan kanske bero på att jag som tidigare nämnt inte varit hemma på ett tag. Bilder och rapportering inom kort från min oförsäkrade bortavistelse, håll er uppdaterade!
Även flyttplaner existerar, många olika alternativ finns uppe just nu, ska bli riktigt spännande att se var det landar. Troligtvis är jag lite klokare och definitivare redan i slutet av veckan.
Korta rader nu, längre rader nästa gång! Ta det försiktigt out there!
Johanna
Checkup
Kung Nileskär
Yes yes y'all, 2004-02-08 var datumet för er som vill veta. Fy fasiken vilket arkiv vi snackar alltså, tog ju ett par minuter innan jag hittade... Men det roligaste av allt är att jag fortfarande bandade alla sändningar ända fram till 2004 haha, 4 år senare går det väl knappt att hitta en kassettbandspelare förutom hemma hos mig?!
Johanna
Musik - sökning och tipsning
Visst har vi alla haft våra stunder när vi får låtar i huvudet som bara vägrar försvinna? Jag tror att det kan ha varit 2003 eller möjligtvis 2004 som jag som vanligt lyssnade på Mats Nileskärs fantastiska p3soul. Jag hörde en låt som verkligen fastnade och som jag tänkte på länge efteråt att jag ville få tag i. Detta var under den eran då jag fortfarande bandade alla sändningar på 70 mins kassettband, så även denna gång. Jag visste vad artisten hette, och guden Nileskär lägger ju upp låtlistor för alla program de senaste typ15 åren. Men otillgängligare artist har jag aldrig varit med om, fanns inte att få fatt i nånstans. Till och från har låten fallit i glömska, men känslan jag fick när jag hörde den där vansinnigt catchy och coola pinocchio-samplingen första gången påminde mig om att jag vara var tvungen att få tag i den. Och varje gång Josef spelade bandet i Polon blev man ju glad men det kändes inte helt tillräckligt.
Sommar 2007, msnkonversation med Kristoffer från L:a. (Tänk på rätt nu; Kauf, inte Stoffe; Borstahusen, inte Asmundtorp) Tre eller fyra år senare, efter en lång diskussion om vilken låt det verkligen är, album med otaliga spår överskickade och många genomlyssningar hittar vi äntligen den - vilken fantastisk trimufkänsla det var! Så, enjoy allihopa:
Immortal Technique - Freedom of Speech
Dessutom fick jag en rolig anekdot på köpet; Kristoffer hade varit på Immortal Techniques spelning i Lund tror jag det var, och berömet och klappen på huvudet som utdelades efter konserten höll på att sluta galet, mordhot och utebliven autograf blev slutresultatet.
Återkommer inom kort, men så jäkla snormycket att göra i skolan nu. Tenta på torsdag; satsar inte på superbetyg, just mi l'mms det mer som om det handlar om att överleva. Ta det försiktigt där ute i fulvädret, hörs snart igen!
Johanna
Sommar 2007, msnkonversation med Kristoffer från L:a. (Tänk på rätt nu; Kauf, inte Stoffe; Borstahusen, inte Asmundtorp) Tre eller fyra år senare, efter en lång diskussion om vilken låt det verkligen är, album med otaliga spår överskickade och många genomlyssningar hittar vi äntligen den - vilken fantastisk trimufkänsla det var! Så, enjoy allihopa:
Immortal Technique - Freedom of Speech
Dessutom fick jag en rolig anekdot på köpet; Kristoffer hade varit på Immortal Techniques spelning i Lund tror jag det var, och berömet och klappen på huvudet som utdelades efter konserten höll på att sluta galet, mordhot och utebliven autograf blev slutresultatet.
Återkommer inom kort, men så jäkla snormycket att göra i skolan nu. Tenta på torsdag; satsar inte på superbetyg, just mi l'mms det mer som om det handlar om att överleva. Ta det försiktigt där ute i fulvädret, hörs snart igen!
Johanna
14 frågor och lite tankar
Varför gör alltid tjejer så här? Detta fenomen sker kanske bland killar också, men nästan uteslutande hos alla tjejer (åtminstone de jag pratat med). Vi tycks måla upp en bild av killen man vill träffa eller killan man redan träffar, bara för att märka förr eller senare att bilden är totalt verklighetsfrånvänd och absolut inte motsvarar de förväntningar man hade från början. Har vi för höga krav? Måste man leta längre och intensivare? Måste man slute leta helt?
Gång på gång medför det besvikelse och hopplösheten in en fungerande relation och partner blir allt större. Följdfrågor blir om bara tjejer/kvinnor känner och håller på så här. Eller tänker män likadant som vim och framkallar vi då samma reaktioner hos dem? Kan det vara så att vi motsvarar deras förväntningar bättre, generellt sätt? Vad beror det i så fall på?
Fastän jag väldigt nyligen insåg att saker och ting återigen inte levde upp till kraven och mest bara gjorde min tillvaro olycklig fann jag mig själv på väg mot att göra om exakt samma sak nu igen: sätta ribban på en nivå som med största sannorlikhet kommer vara för hög. Sista frågehopen nu: ska vi någon gång lära oss? Borde vi det, eller förtjänar vi helt enkelt att få vad vi vill ha? Får man vara hur kräsen som helst då? Får man försöka påverka andra för att slippa leta mer? Och i så fall, är det ett regelrätt tillvägagångssätt och kan man verkligen lyckas utan att skada något på vägen?
Borde man nöja sig, eller fortsätta hoppas?
Johanna
Gång på gång medför det besvikelse och hopplösheten in en fungerande relation och partner blir allt större. Följdfrågor blir om bara tjejer/kvinnor känner och håller på så här. Eller tänker män likadant som vim och framkallar vi då samma reaktioner hos dem? Kan det vara så att vi motsvarar deras förväntningar bättre, generellt sätt? Vad beror det i så fall på?
Fastän jag väldigt nyligen insåg att saker och ting återigen inte levde upp till kraven och mest bara gjorde min tillvaro olycklig fann jag mig själv på väg mot att göra om exakt samma sak nu igen: sätta ribban på en nivå som med största sannorlikhet kommer vara för hög. Sista frågehopen nu: ska vi någon gång lära oss? Borde vi det, eller förtjänar vi helt enkelt att få vad vi vill ha? Får man vara hur kräsen som helst då? Får man försöka påverka andra för att slippa leta mer? Och i så fall, är det ett regelrätt tillvägagångssätt och kan man verkligen lyckas utan att skada något på vägen?
Borde man nöja sig, eller fortsätta hoppas?
Johanna
