My Place In Cyber Space

En dag som denna, den näst sista dagen på året 2011, ekar det tomt i det ändlösa kontorslandskapet sånär som på några indiska konsulter och en eller annan kämpe som jag. Som trots ett helt värdelöst kalenderår för oss tjänstemän med extremt få lediga dagar när alla andra tycks vara lediga ändå sitter här och knappar på våra tangentbord. Om några timmar ska jag packa kläder och kakingredienser och stålsätta mig inför en hektisk helg av nyårsfixande och -firande. Så nu är det väl ändå dags för någon slags summering som man så stereotypt och ospontant förväntas göra när nyårsafton nalkas.

Så vad har skett under det gågna året då? Well, väldigt mycket utanför den privata sfären; ett par krig har utkämpats, ett par diktatorer och terrorister har plockats, ett par kändisar har gått ur tiden. Men allt det där vet ni redan, ni mina läsare, är belästa, kloka och allmänbildade. Så vad kan vi istället se tillbaka på och prata om som ni inte redan har hört på TV-nyheterna?

Under året som gått har jag tagit det fullskaliga steget in i vuxenvärlden. Jag gick från sorglös (nåja) student som rent teoretiskt kunde gå och och svira en tisdag om hon ville och strunta i en föreläsning på fredagen för att hon inte kände för det helt enkelt, till en kavajklädd morgonpendlare på internationella megaföretag. Faktum är dock att jag har bytt arbetsplats inte mindre än fyra gånger detta år, mer eller mindre motvilligt varenda gång. Det har varit enormt slitigt på många plan psykologiskt, så även om min nuvarande situation kanske inte är vad jag hade sett framför mig för ett år sedan är det skönt att känna att man åtminstone någorlunda har landat. Framtiden lär väl få visa hur länge denna ro ska råda och vart nästa steg leder.

Ett annat vuxenpoäng är ju att vi lämnar min älskade, otroligt opraktiska tvåa för en ljusare trea två trapport upp om tre skälvande dagar. Det kan bli århundradets lättaste och behagligaste flytt, vi får se. Ett par vuxenfaktorer saknas fortfarande: bil, hund, barn, hus, ica-kort, ikea family-kort osv., så visst är vi än så länge bara i början av våra vuxenkarriärer. Men två ordentliga, "riktiga" jobb och en stor lägenhet tycker jag ändå känns som en bra start.

Sedan regnade ju hela sommaren bort, det vet ju ni lika väl som jag. Så de tre (!) semesterdagar jag fick under de månaderna var jag inte tröstlös för. Men på grund av detta är jag nu enormt sol- eller åtminstone ljus-törstande nu och inget kan låta mer intressant än en solsemester nästa gång det är dags. Och på tal om semester, den coolaste semestern någonsin gjordes i oktober-november och lämnade ett tomt mörker efter sig. Johannas och Kristoffers första fotsteg på amerikansk mark dokumenterades med inte mindre än 1100 bilder ungefär och ni har sett väldigt många av dem redan men jag får kanske göra någon slags collage och visa även här på bloggen. Det var så jävla häftigt rent utsagt och man var så full av intryck så man inte vet hur man någonsin ska bli densamme. Efva Attling berättade i en intervju nyligen apropå att hon och Eva hade flyttat till en lägenheten mitt i Soho på Manhattan att: "tre veckor i New York ger inspiration i tre månader framöver" och  jag förstår precis vad hon menar. Om inte annat märker man det när man ser TV-inslag och filmer från Washington eller NY och ler när man ser alla platserna och utbrister: "Där har vi varit!" Det var också fantastiskt kul att hälsa på min käre vän Henkan och låta honom visa oss runt; skulle han få för sig att slå sig ner där borta kommer det helt klart att bli fler resor över Atlanten för att hälsa på honom, jag ska först bara uppfinna en alternativ färdmetod.

Har jag glömt något? Säkert massor. Men en hel del saker är som det alltid är; jag är fortfarande lite rastlös och vet inte i vilket läger jag ska ställa mina ben. Det finns så mycket jag vill uppleva och se och låta mig påverkas av och jag vet inte hur allt ska gå ihop. Det där eviga livspusslet, vilka prioriteringar som är mina och vilka önskemål jag kan avvara, tycks aldrig ta slut. Samtidigt är man ändå tacksam för allt man har och inser att man egentligen har det väldigt bra redan.

Jag skulle ändå verkligen vilja avsluta on a good note, så att säga. Det känns som att det trots en del trassel och otippade turer kan ordna sig, att det bara krävdes mellanåret 2011 för att räta ut svängarna. Jag ser förväntansfullt fram emot det kommande året med allt det kan tänkas ha i beredskap för mig, och er.

Gott nytt år allihop!



Johanna

Nu när det faktiskt börjar bli lite kallare och det snart är jul passade jag på att gå loss i köket och bjuda sambon på riktig adventfrossa. Se bara!

Sedan måste jag bara visa vad jag hittade i en secondhand-affär precis på gatan, jag gick förbi en dag och bara tvärstannade vid skyltfönstret. Den här måste vi bara ha! Jag fick slita och jobba för att få loss den, tydligen hörde den till skyltningen och fick egentligen inte säljas men vill man ha något så måste man kämpa lite. Och visst är han läcker, vår tjusiga adventsljusstake?

 





Såhär fint och mysigt blev det till slut!








Johanna

Jag har en given regel som innebär 40 (!) minuter obligatorisk snooze för att över huvud taget komma upp ur sängen på morgonen. Imorse hade jag väldgt intensiva drömmar under denna sejour, drömmar som idag tematiserades av kategorin "Jobb". Och som vanligt när det gäller drömmar tycker man att allting är helt logiskt och i sin ordning när man väl drömmer och reagerar bara på halten Konstigheter om man kommer ihåg allt sen i efterhand. Det roliga med att de skedde precis innan jag skulle gå upp var att jag faktiskt kom ihåg precis hur det kändes och jag stod där framför spegeln på toaletten och hade knappt öppnat ögonen medan jag fnissade åt mina tankars och mitt undermedvetnas logik.

Sara och jag stod på "fel sida om bron" (vilket mynnar i att jag igår såg en dokumentär om skolval och familjer i Malmö som bodde på "fel eller rätt sida vägen", men är egentligen inte det roliga alls) i ett uråldrigt London, när en av mina kollegor på MP i Malmö kommer fram och erbjuder mig ett jobb som chokladpralinstillverkare på Telenor med goda utvecklingsmöjligheter. Jobbet verkar ju oerhört lockande (visst har väl ni också hört talas om att telefonföretag rekryterar just pralinprasslare nu?) men jag förklarar för henne att nu har ju jag fått det här andra jobbet via er och jag får nog stanna här ett tag. Hon försöker övertala mig med halvbra faktorer som lite bättre lön, längre uppdrag och Sara tyckte att det inte fanns något att tveka på. Jag vidhåller att jag inte vill göra Helsingborg och det nya företaget besvikna och hoppa av.

Det här om något måste väl vara en fingervisning om att tillvaron är ok; jag tackar nej till ett jobb som innebär att doppa mig själv.. eeh, jag menar andra saker i choklad! Bättre bevis än så finns antagligen inte. (Det här med chokladen kan eventuellt återkoppla till att jag vill dra ner på sockerintaget och därför försöker vänja mig av med smågodisätandet och uteslutande hålla mig till mörk choklad vilket är oerhört otillfredställande. Kanske kan vara värt det i slutändan dock)

I helgen kommer jag att lägga upp lite bilder tänkte jag, precis som jag utlovade förra inlägget. Keep looking.

Trevlig helg så länge!



Johanna