TACK.
Hur illa man än kan tycka om en situation så är ibland alternativen ännu värre. Hur illa man än tycker om cynism, svartsjuka, förlorad integritet, ett självförtroende kört i botten, oro och tårar tusen och åter tusen gånger bättre än tomhet. Och de gånger det där andra funnits där; närhet, ömhet, humor och skratt, en känsla av lycka och att man är de enda två i världen som räknas, hur kan man vilja byta bort något sånt? De stunderna är för mig värt mest av allt i världen, och de som får min värld att hållas samman.
Hoppas att du bär armbandet med respekt och hoppas att vi kan återvända till de där fina stunderna. Jag älskar dig.
Johanna
Everyone breaks under enough pressure
Snabbt fattade jag tycke för Tarrus Riley, som skulle spela första dagen. Och vilken öppning på festivalen! Oerhört bra röst, oerhört bra spelning. Många av hans låtar har blivit favoriter som bara växer ju mer man lyssnar på dem, jag skänker er ett axplock här, här och här. Resten av dagarna fortsatte i samma sinnesstämning; ett ständigt rus beroende betydligt mer på situationen själv än de få alkoholfyllda droppar som konsumerades. (återkommer eventuellt vid senare tillfälle till festivalmusiken som det bjöds på)
Dock lämnade jag ju fina Henke hemma, det var jobbigt att sova ensam utan att känna doften av honom bredvid sig. Han saknades jättemycket, och jag blev superglad att återse honom när bussen släppte av mig i Helsingborg i söndags kväll. Det här med förhållanden är inte helt lätt, och hur mcyket man än tror att man varit med om förut kommer man med största sannorlikhet aldrig att vara fullärd. Efter våra lagom krisartade diskussioner och mycket reflektioner och eftertanke från mig sida har vi väl upptäckt egenskaper som är absolut essentiella och som alla förhållande borde präglas av.
Respekt, ärlighet, tillit, och engagemang.
Har man inte dessa är det svårt att fortsätta; har man alla fyra kan man däremot gratulera sig till att ha nått långt.
Nä nu måste jag kila, tåget väntar inte. Sista dagen i Perstorp väntar mig imorgon, finally!
Ha det bra och va rädda om er!
Johanna
Fantastiskt värdelös dag, detta
Jag gillar inte att jobba på fredagar. Det har en tendens till att alltid gå åt pipsvängen, hur lite (oftast) eller mycket (mer sällan) man än har att stå i. Idag, fem minuter efter att jag ens gjort entre i lokalen, ringer en kvinna och är uppriktigt irriterad och missförstådd när jag försöker förklara hur saker och ting ligger till för henne. Uttalanden som "..snälla du..", och " ...förstår du, lilla vän" får mig att inte ångra den där service managament-utbildningen man går, som säkert ligger någonstans i mitt medvetande när jag inte undslipper att be denna dam att dra åt helvete och leta efter sina grejer där själv istället. Men när hon börjar varva sitt nedvärderande snack med att bli riktigt upprörd och skrika och berätta för mig hur det är EGENTLIGEN - då var till och med nästan mitt tålamod slut. Anyways, jag vidhöll min story och då blev det inte mycket mer för henne att göra, än vad jag sa till henne.
Direkt efter vi brutit vår allt annat än trevliga telefonkonversation följde en strid ström av klagomål, felsorteringar och, jaaa, fler klagomål. Och folk som säger att svenskar aldrig klagar.
Jag tänker bryta av mina klagomål och övriga problem som jag vänder och vrider på att försöka lösa just nu med en lista över vad jag önskar att jag hade mest av allt just nu:
(utan inbördes rangordning)
* adidas-sneakersen från SNS
* boken "Yes Rasta" som jag dreglat efter i evigheter
* pelecanosdeckaren "nattlig skörd"
* 2 skåpdörrar till min billy-bokhylla
* ett förvaringsalternativ till alla grejerna som ligger och skräpar i mitt rum
* lampor till köket och vardagsrummet
* nya cdR-skivor att bränna på
* URF-besök
* framkallning av senaste periodens tagna foton
* Henke här hos mig
Kanske lite mycket, men det räcker med ett par av sakerna åtminstone för att jag ska bli på lite bättre humör den här fredagseftermiddagen. Hoppas era är gladare, ha det fint! :)
Johanna
