My Place In Cyber Space

Detta år tycks jag återgå till hur man gjorde när man var mindre. Planerar och lägger i förväg fram kläderna som man ska ha dagen efter, för man vill gärna vara lite finare än vanligt när det är ens födelsedag. Kanske för att man känner på sig att man kommer vara lite mer i fokus, frivilligt eller inte, än vad man brukar vara alla andra dagar. Sedan väntar man. Man ligger med händerna på täcket och räknar ut hur många minuter det är kvar till klockan tolv för att då gosa ner sig lite extra och tänka att "nu är jag minsann ett helt år äldre, häftigt!" När morgonen gryr ligger man klarvaken och inväntar familjens väckning och presenter och en stor hund i sängen.

Riktigt så skulle jag inte tro att det kommer att se ut i år. Jag ska vara tidigare än vanligt på jobbet och Kristoffer har utvecklingssamtal i dagarna två och är därför inte hemma förrän sent. Och så vidare häftigt att fylla 26 vet jag väl kanske inte om det är. Jag läste lite bakåt i bloggen här och redan för tre år sedan började jag stimma kring det här med siffertalen, herregud vad mycket äldre jag känner mig jämfört med hur jag nu tycker att jag var då. Så mycket som har hänt, så mycket mer man upplevt, gått igenom och lärt sig.

Jag får väl trösta mig med att jag verkligen tror på att ju äldre man blir, desto visare blir man. (och ju tantigare du blir, desto godare smakar kakorna. Och även om jag inte får åka billigare hos SJ längre har jag förhoppningsvis många år kvar at gnälla över åldersnoja och gott om tid att ta mig vad helst jag vill.

Fast om folk frågar kanske jag kommer svara 25 ett tag till.