My Place In Cyber Space

Jag har inte känt mig så här trött och urtömd mentalt på riktigt länge. Idag började som en riktig jävla skitdag verkligen med att jag missade bussen preciiis ner till Helsingborg. Ni vet när det är så nära att man kom flåsande med tre astunga väskor bara för att se den vända runt hörnet. Kul. Vi vände tillbaka till Kristoffers lägenhet i vilken jag slungade mitt bagade och mig själv ner på hallgolvet och blev sittande länge. Tentan skulle in tre timmar senare, efter ytterligare en timme stod obligatorisk föreläsning på schemat. Kul. Inte en chans i världen att hinna båda, det kommer helt enkelt att bli en riktigt saftig komplettering till föreläsningen för att straffa mig riktigt hårt och statuera exempel. Kul.

När jag äntligen kom ner vid halv fyra väntade Sara på mig på stationen. Trevligt med personlig välkomstkomitté visserligen, men om ni någonsin sett henne traska vet ni att det går undan. Det går fort. Fort kan jag däremot inte själv ta mig fram med tusen väskor slängandes runt armarna. När jag kom hem kände jag mig ångkokt och ville kasta mig i sängen och checka ut för dagen. Nej, då ska jag till IKEA. Som bihang. Nu vet jag att hela min manliga läsarskara fick rysningar längs ryggraden och gåshud på armarna. Denna syssla hade jag dock med glädje gjort vilken dag som helst annars, men inte idag. Totalt pank, totalt åderlåten på energi och totalt slut i huvudet. Men vafan va, klart man offrar sig.

När jag kom hem några timmar senare, vad väntar? Tro då fan att frysen har stått öppen, fastän jag inte ens har sprungit kring den idag under de fem minuter jag fick hemma innan 2an till väla avgick. Har jag tur var Sara där och rotade (inte oväntat isf) annars har den fanimej varit så sedan min avresa - i ONSDAGS. (En resa som vi i övrigt inte ska tala om, då kommer det börja ånga om öronen på mig sådär som i tecknade serier.) Så det var ju bara till att plocka fram min förutom för dessa användningsområden i princip oanvända hårtork och sitta där en halvtimme och leka städtant. Kul.

Sedan kom äntligen mig-tid, två avsnitt weeds s3 hanns med innan jag insåg att s4 har franska undertexter. Perfekt. Back to piratebay som inte alls vill samma som jag idag, såklart. Egentligen hade jag tänkt mig att en riktig önskelista (den andra var inget vidare, i know) skulle införas i detta inlägg men eftersom jag är så trött att jag snart kollapsar och inte kan koppla hjärnan rätt idag får ni ha något att se fram emot till nästa gång. Det kommer redan nu i veckan, det lovar jag. Nu ska jag bara försöka hålla mig vaken till John Adamsavsnittet vid 11-ish. Det är en fantastisk serie men för att balansera min jävliga dag är jag ju också fantastiskt trött så risken är att jag somnar ifrån det. Wish me luck!

Vi hörs snart, ta det lugnt så länge!

Johanna

Ikväll har jag varit hemma hos Sara i hennes och Andreas nya lägenhet direkt efter jobbet. Vi värmde upp med hemmagjord pizza och avslutade med en ofantlig chokladkaka och chai lattes à la oss. Allt detta krängdes i samexistens med ytterligare ett suveränt avsnitt av Grey's. Förra veckan var Sara istället här, då bjöds det nybakade kanelbullar och valfritt te ur mitt utökade sortiment. Vi hade det som ritual (det och Linda Rosings dejtingprogram när det gick) innan, så varför inte ta upp detta igen? Riktigt übertjejigt, sällskapligt och egentligen inte alls i enlighet med min image och karaktär. Ändå kände jag mig nöjd med kvällen när jag raskade på stegen hem längs hela furutorpsbacken genom högaborg för att inte missa för mycket av nästa tv-program, samt för att kanske tappa en eller annan av de tusentals kalorier man precis satt i sig.

Jag inser motvilligt att jag har saknat att behöva kompromissa med mig själv. Under hela min vistelse på campus har jag inte träffat många som är precis det umgänge som jag vill ha och motsvarar mig själv. Många säger dessutom att de är stöpta i samma form allihop där; tjejen med adidasjackan kan i 90% av fallen härledas till att vara jag. Man klär sig i tights och höga stövlar, gina tricot är för barn men gärna mq som är samma skit men dyrare, man lyssnar på house och skaffar mittbena för att andra har det. Klipper håret kort bara för att sätta i extensions månaden senare, eller varför inte ha en knut mitt på huvudet, för originalitetens skull? Det ska vara tjejmiddagar med vin och myyyys så ofta det bara går, och jag är ganska trött på det. Ibland känner jag att alla förändras runt om mig medan jag ser ut som jag alltid gjort och gör. Tråkigt till en gräns, men samtidigt safe, man kan veta vad man får och förväntningarna blir varken under- eller överträffade. Vad som dock skulle kunna sägas, och vad jag vill komma till i den här utläggningen, är att jag är lite av en kameleont. Jag kan tänka mig att spela twister och lapplekar med tjejerna på campus, jag älskar förfester hos Shelle innan Tivoli när jag knappt hinner sätta mig innan jag är självutnämnt DJ-diktator. Jag njöt under Johans PES-turneringar hemma i soffan samtidigt som jag inte stod handfallen på Halloweenfesten med utbytesstudenterna i Halmstad.

Jag har sagt det förr: jag avundas lite alla som har en fast grupp att hålla sig till som verkligen är ultimat för just dem, och att tillhöra den gruppen. Även om jag kanske är ett fint tillskott är det ingen som känner att saknas jag aldrig i deras grupp, jag hör liksom inte till den från början. Jag ställer mig mycket tvetydig till detta. Självständighet lär väl vara bra och jag har ju en stor krets av bekanta att välja på i många fall, samtidigt söker väl alla tillhörighet någonstans. Sedan kanske det bara är så att jag inte har hittat min grupp än. Isåfall är det ju bra att jag stått utan än så länge, utan något som håller tillbaka och skapar separationsångest. Jag tänker ibland på om jag inte börjat i helsingborg i gymnasiet, hur annorlunda allting hade sett ut då. Med största sannorlikhet inte ett dugg bättre. Jag hade nog inte suttit här och funderat över min tillhörighet, men jag kanske inte hade varit tillfredsställd med vilken grupp jag hade hamnat i.

Jaja, jag ska absolut inte tragga mer om detta, det finns det nog ingen nytta med. Jag tänkte avsluta med ett dilemma med eltandborstar. Det gör ont och blöder så att man avstår från den, men enda sättet för att det ska sluta är att låta det börja. Det slutar när jag är van, men jag kommer ju inte vilja börja så länge det inte har slutat. Det var dagens paradox, eller moment 22 som jag hatar att uttrycka det. (Enligt mig är, trots många långa debatter som lett till att jag numera inte diskuterar ämnet alls, moment 22 endast den specifika paradoxen i boken med samma namn, bara ett exempel på en paradox alltså och inte en hel situation att kalla paradoxer eller motsägelser i allmänheter. Well, now you know.)
Hur ska jag hur som haver lösa detta?

Vi hörs snart mina vänner, va rädda om er!

Johanna

Eftersom jag har insett min fruktansvärda ineffektivitet med skolbekymmer idag släpper jag allt en stund och spenderar lite tid här istället. Vi har i den nya kursen fått två hemtentor och en grupparbete av ohyggliga storlekar. Inte ens i horisonten så att vi kan frukta dem på avstånd, nej, mitt framför näsan ligger de och bränner och stressar mig till vansinne. Jag trodde att jag skulle få en lugn och fin vinter och att den parallella distanskursen inte skulle besväras det minsta. Även min akilleshäl a.k.a. Ekonomistyrningstenta räknades som en satsning, ingenting känns mer främmande än den just nu. Jag fick helt enkelt snällt skriva in tvåornas omtentningstillfälle i februari som nytt datum för denna show down oss emellan. Tur att man åtminstone fick en fin start tidigare i höst så att man förhoppningsvis kan ta sig igenom terminen helskinnad.

Efter en tepaus med Sara efter min vaccination idag (smärta!) på över en timme har jag nu i alla fall tagit mig lite tid till en önskelista. Inte tillägnad far min eftersom han har fått en personlig, custom made för honom specifikt (en lila ipod nano 4th gen 8GB). Det blev för er andra en mycket tråkig lista, bara hårda paket som kan beställas från adlibris innan julruschen. Det går även att skymta ett tema utan att behöva vara speciellt uppmärksam. Inga pelecanos i år dock till min besvikelse, men som tur är har jag sparat ett par tidigare verk in i det längsta för att dra ut på njutningen. Well, here it comes:

Names of the land - George R Stewart
The Presidents - Stephen R. Graubard
Presidents of America - Jon Roper
vilken som helst av Walter Mosleys verk, jag tänkte jobba mig igenom alla. Pick one!
Last jew standing - Michael Simon
Blood on the Forge - William Attaway och Darryl Pinckney
Too fast for love - Jonas Inde
valfri tiltel av Roger L Simon
valfri titel av Jerome Charyn
No mercy - John Gilstrap
Blackwater - Jeremy Scahill
Alienation is my nation -  Ove Sernhede
Can't stop won't stop - Jeff Chang (på eng, inte sv!)
Rasta and Resistance - Horace Campbell

Rangordnad enligt nivå av åtrå. Denna lista kan dock lätt byggas på med egna förslag inom givna kategorier, allt är av intresse. Eventuellt kan det komma att fyllas på under julklappsresans gång. Håll tillgodo!



halva samlingen :)



Johanna