My Place In Cyber Space

Jorå, det har jag. Trots min setback i helgen och allting som inte blivit som man tänkt riktigt under julvakansen försöker jag behålla fokus. En någorlunda tjusig middag kommer äga rum här hemma på nyår och det är i princip allt mitt liv har kretsat runt sedan det beslutet togs. Jag tänker på vad vi ska äta, hur många vi blir, hur alla ska få plats, vad jag ska ha på mig, ALLT. Åh, jag kan verkligen varva upp mig själv av sådana här småsaker som inte alls behöver vara så utkristalliserade egentligen. Folk bryr sig väl inte om de får äta på blå eller vita tallrikar, eller om jag har guld eller silver i öronen. Men jag gör ofta så, oavsett vad det gäller. Jag är rättså säker på att jag har fått en kombination av min fars totala tokengagemang i saker innan man ens hinner berätta färdigt vad saken gäller, och mammas behov av att ha allting planerat långt i förväg för att lämna så liten marginal som möjligt åt misstag. Egentligen är jag rättså glad för den här egenskapen för det gör att andra ofta slipper oroa sig och helt kan ägna sig åt annat, dock kan det säkert vara rätt påfrestande att vara i min omgivning när jag far runt så här.

Läget är åtminstone under kontroll och jag ska handla maten imorgon som sista syssla. Det ska ske direkt efter jobbet hade jag tänkt mig, där jag för övrigt har flyttat in i mitt lilla kontor äntligen. Det har fönster med eftermiddagssol ut över Campus och hamnen och det kommer antagligen inte dröja två veckor ens innan jag har flyttat in sandaler, blommor, foton, namnmärkta pennor och allt annat man kan tänkas kunna ombona sitt hem med. Telefonen har gått varm hela eftermiddagen, sekretessknappen har gått ännu varmare så att jag mellan kundernas meningar kan fråga kollegorna hur jag ska lösa detta. Men framåt, det går det.

Avslutningsvis skulle jag vilja uppdatera er om allt med mobilen: Imorgon far jag till Landskrona och då lånar jag istället för min enormt gamla mobil Kristoffers gamla som fungerar utmärkt. Enda grejen är att jag inte begriper mig på Ericsson-telefoner och därför kommer jag inte svara på några sms. Gör jag det mot all förmodan och ni får något helt oförståbart så vet ni härmed varför. Jag ska dock kunna reda ut svara/stäng av-knapparna så att ringa till mig borde inte vara några problem. Så fort den mobilen som jag nu suktar efter kommer in i lagersaldot igen kommer jag att stå som en ny, hel människa igen, jag beräknar detta till vecka 2 med största sannolikhet (med utrymme för reservationer).


Nästa uppdatering tror jag kommer bli lite bilder, vi får se... På återseende!



Johanna

Uppdatering!
Jag har under förmiddagen hållit koll på nätet om det har skett transaktioner och sånt med någon av mina grejer, döm av förvåning när det har rasslat iväg femtio kronor på min mobilräkning sedan jag kollade tidigt imorse. Ett femminuterssamtal till Tunisien - check!

Nu är alla kort och mobilen spärrad och jag hoppas att den som totalt förstörde min Christmas spirit brinner i helvetet.

Det var allt just nu.

Jag är hemskt ledsen att meddela att min korthållare med körkort och betalkort och allt, + min mobil är försvunna efter nattens bravader. Jag är mycket olycklig och kan absolut inte förstå vart sakerna har tagit vägen och grät hela vägen hem från stan i ren förtvivlan. Försöker ni nå mig går det mycket märkligt fortfarande fram signaler, men om ni undrar varför jag inte svarar så har ni alltså svaret här. Det förbryllar mig oerhört hur det har gått till; jag var övertygad om att jag stoppat ner båda sakerna i samma jackficka och när vi lämnar stället är den tom. Har någon tagit sakerna tycker man ju att de genast borde hantera dem som traditionen tycks lyda, men inga pengar är dragna från kontona och mobilen är som sagt inte avstängd och ute på marknaden. Men vi sökte med blåslampa (nåja) på stället innan vi gav upp igår, finkammade alla hörn utan att hitta något, ingen hade heller lämnat in det i baren någon av de fyra gångerna jag frågade dem.

Jag kommer under dagen att utreda noggrant vad som kan ha skett detta förödande ögonblick och hur det kan åtgärdas, så länge finns jag bakom skärmen här och framåt kvällen även via Kristoffers mobil.

Stay tuned.

Johanna

God jul alla mina läsare, även om det kanske inte alltid blir vad man tänkt sig. Den här julen har varit myckt märklig, och inget har hittills gått enligt planerna. Allt började med att släktträffen hos pappa med farmor och farfar blev inställd eftersom farfar är dålig, mycket olyckligt. Sedan inträffar det årliga skånska snökaoset högst olägligt på Sveriges största reshelg och det var med hjälp från ovan so jag relativt smärtfritt tog mig till mamma i Tyringe under gårdagen. Då slår nästa chockvåg: Dennis pappa tänker inte köra ner till Skåne, vilket innebär att Majsan fick förlita sig på de förrädiska järnvägsspåren. Det gick helt och helvete och nu sitter vi här, jag och mor och lizzie på julafton och väntar på att hämta Maja & Dennis som med buss kommer nå skånska gränsen där vi ska möta dem om en timme. Herregud, Kalle Anka får förlåta att vi missar honom.

Till råga på allt pratade jag precis med Kristoffer i telefon som tryggt sitter och trycker i Landskrona. Han upplyste mig om att middagen med hans familj och vänner imorgon är inställd på grund av sjukdom vilket visserligen innebär att jag inte behöver ut och stressa i den katastrofala jultrafiken.

Det som är skönt med sådan här kaos är väl i och för sig att man omprioriterar vad det faktiskt är som är viktigt i livet, presenterna betyder inte så mycket om inte min syster är här och kan dela ut dem till mig. (nu vägrar hon ju alltid att vara tomte varje år, men ni förstår symboliken)

Nu ska vi köra och vi lovar att ta det lugnt ute på vintervägarna! Hoppas att ni alla andra har en riktigt trevlig, lugn och fridfull jul!


Johanna

Jajamän. Som en blixt från en disig himmel dök idén upp och jag kände mitt kall direkt: jag ska starta en kafferepsklubb. Sju sorters kakor på småfat, praliner i glasskålar, små porslinskaffekoppar och övervägande kvinnor ska alla trängas hemma hos mig med jämna mellanrum för att förkovra sig totalt i traditioner på konservativt vis. På somrarna ska jag göda syrénbusken bredvid vår hammock på innergården och skapa en berså så att vi istället kan flytta ut samkvämet dit.

Gud vad jag känner ibland att jag är född i fel era av historien. Men you just wait and see! Kafferepskonceptet kommer köras igång i början av 2011. Jag har redan mentalt förberett mig och jobbar just nu som hårdast med utrustning för att lansera min idé: kokböcker (som jag kan fylla själv, inte en färdig) är önskade, glasskålarnas kvantitet ska växa och jag har hittat många intressanta recept som ska testas inom kort. Får nog även intervjua mormor nu under julhelgen kring tillverkning av såväl klassiker som rutiga kakor som nyare favoriter (åtminstone går de hem hos min syster) som chokladbiskvier. Underbara dofter ska vandra i trapphuset och jag hoppas att jag kan locka några till att dyka förbi på ett smakprov.









Hjärtligt välkomna så småningom!

Johanna

Nu har jag överlevt min tredje dag här uppe i storskåne och dagen lider mot kväll. Det blir lite pepparkakor och julöl/glögg för att frottera sig i årstiden, dock blev fotbollsmatchen vi skulle sett under tiden inställd på grund av att de även i England tycks ha problem med vädret. Usch, jag medger helt och hållet utan att skämmas ett dugg att jag redan är trött på snön. Eller, egentligen handlar det väl om att jag är trött på att städerna inte hanterar snön som jag hade önskat. Is, modd och slask gör det omöjligt för pensionärer, barnvagnar och mig med min rullväska resandes mellan städer att ta sig fram utan att få raseriutbrott eller ge upp. Helsingborg tycks dock vara en stad som kanske genom naturligt urval trollar bort all snö staden får extremt snabbt, vart den tar vägen kan jag inte förstå, och det bryr jag mig heller inte ett dugg om.

Vi var i alla fall ute och promenerade igår eftermiddag innan snön och mörkret lade sig, lite fotografier från strapatsen följer.... nu.

Johanna

(Mor, säg till om du önskar någon av bilderna lite mer högupplöst,)



Johanna

Hej y'all. Igår komponerade jag ett helt onödigt och skittråkigt inlägg som ni snabba läsare med största sannolikhet hann ta del av. Jag har dock plockat bort det igen av de precis använda adjektiven. Min blogg existerar inte för att jag ska avrapportera om vad jag har gjort under dagen och om jag tyckte att det var kul eller tråkigt eller coolt eller sånt. Det finns för att jag ska bidra men meningsfulla (nåja) livsåskådningar och åsikter om tillvaron och jag kände så fort jag skrivit färdigt igår att jag inte alls var nöjd. Så därför åker det och ni får nöja er med en tomhet i etern tills jag har något vettigt att komma med. Jag skulle egentligen lagt upp lite foton från min senaste visit ute i landsortsbygden, men jag sitter på biblioteket i Halmstad och glömde dessvärre minneskortet kvar i Kristoffers rum. Fastän det bara är tvärs över gatan är det alldeles för otänkbart att gå hem och hämta, jag har dessutom en inlämning som egentligen måste skötas, det är varför jag sitter här in the first place. Det får nog vänta till senare, men inte omöjligt att senare inträffar redan ikväll.

Om tre veckor exakt är det förresten 2011, och som vanligt kommer jag precis innan att skapa någon form av sammanfattning av något, som alla tycks göra vid denna så avrundande tid på året. Jag vet dock inte alls vilken skepnad detta kommer att ta så ni får helt enkelt sväva i total ovisshet fram till dess.
På återseende,

Johanna

Nästa bidrag ut för allmän åskådning är mitt verk som faktiskt togs för bara en knapp månad sen, det är svårt att se framför sig med tanke på hur snabbt snön och vintern kom och grep tag om oss. Vantarna och dunjackan är framgrävda, cykeln har mer eller mindre gått i idé och solstrålarna tyder snarare på iskall frisk luft än brunbrända ben. 

Det här är åtminstone innan allt det där, medan man fortfarande såg sand på stranden och gräs på, ja, gräset.


Last days of summer 



































Johanna

Alltså, jag är värdelös på att hålla vad jag lovar. Jag hoppas verkligen när jag sa att jag skulle återkomma förra veckoslutet att ingen satt och höll andan. För kom där något mer den veckan? Nähä då. Jag tänker dock hålla er (tredje gången jag böjer det verbet i olika former och sammanhang, starkt eller fantasilöst?) på halster lite till med min sfärteori och istället lägga upp lite foton till allmän beskådning. Ofta tar jag foton med en idé eller en känsla i bakhuvudet, jag ser ofta sessionen framför mig innan jag tagit bilderna.

Först ut är lilla Majsan som motiv, en serie jag tog redan i somras men som legat några månader på våra olika redigeringsbord och nu äntligen får se eterns ljus. Låt det väl smaka!


By the Road






























Johanna