2007
Nu är det snart dags för nytt år! Väskorna står packade fastän jag aldrig trodde jag skulle hinna, och tåget går strax. Ville bara önska alla ett riktigt gott 2008! Ha det superfint allihop!
Johanna
Johanna
På begäran
På allmän begäran kommer här en bild på den fantastiska granen jag och mamma hittade som ny lyser upp i min lägenhet: =)
Johanna
Johanna
Dan före dan
Nu är det jul! Nu sitter jag här framför datorn med min superfina, stora, välprydda julgran till vänster om mig, och min gigantiska röda dunjacka till höger om mig. Hyacinternas doft är det första jag känner när jag öppnar dörren och min retro-julstjärna lyser otroligt fint. Nu så här dagen innan julafton har jag faktiskt kommit in i lite julstämning, trots avsaknaden av snö. Igår smygstartade vi ju med julklappsutdelningen hos pappa, imorgon blir det dock stora grejer; köttbullar, rödbetssallad och jag ska baka min otroligt goda tårta som jag säkert till största delen kommer äta upp själv.
Dessutom faller en del på plats och är allmänt trivsamt just nu. Har tagit tag i mig själv och städat lägenheten. Igår träffade jag Anna och Stoffe och de där andra som jag inte träffat på superlänge, riktigt trevligt. Man är ledig från studierna, åtminstone från kravet att ta sig till skolan när det egentligen inte passar mig speciellt bra. Jag tänkte åka till Sala på nyår, och därefter till Anna till Stockholm. Det ska också bli riktigt kul hoppas jag, ser framemot det jättemycket i alla fall.
Jaha tänkte inte alls bli långrandig här idag, men däremot önska alla en riktigt god jul! Ta det försiktigt och hoppas att ni har det riktigt bra! =)
Johanna
Dessutom faller en del på plats och är allmänt trivsamt just nu. Har tagit tag i mig själv och städat lägenheten. Igår träffade jag Anna och Stoffe och de där andra som jag inte träffat på superlänge, riktigt trevligt. Man är ledig från studierna, åtminstone från kravet att ta sig till skolan när det egentligen inte passar mig speciellt bra. Jag tänkte åka till Sala på nyår, och därefter till Anna till Stockholm. Det ska också bli riktigt kul hoppas jag, ser framemot det jättemycket i alla fall.
Jaha tänkte inte alls bli långrandig här idag, men däremot önska alla en riktigt god jul! Ta det försiktigt och hoppas att ni har det riktigt bra! =)
Johanna
Chokladterapi
Vissa vet bara precis vad man behöver när man behöver det...
Kyla
Oj så länge sen det va jag skrev. Förra inlägget har legat och grott och samlat mossa några veckor, jag har återhämtat mig aningen sen dess. Men så är det väl, alla har ju sina svackor då och då, oavsett hur djupa de är. Jag har försökt sysselsätta mig så mycket som möjligt med saker som distraherar, det har gått hyfsat ok faktiskt. Jag har dessutom försökt att verkligen ta tag i skolan och allt vi har att göra där, det är ett heltidsjobb som heter duga. Förra seminiariet som vi hade för två veckor sen gick riktigt bra tycker jag, vi har ett nytt nu på måndag som jag hoppas når samma resultat. Dock har Anna spontanåkt upp till Stockholm och kommer hem någon gång på söndag, men jag är inte jätteorolig. I tisdags satt vi länge och pysslade med inlämningsuppgiften, och fick klart en hel del. Igår fick hon dessutom innan och åkte upp äran att vara gäst hemma hos mig för första gången. Jag städade lika mycket innan som jag har gjort när man ska ha pojk- eller släktbesök; som en besatt med andra ord. :P Även då fick vi en del gjort, så jag är relativt lugn än så länge. Nu är det ju även så att dagens teknik kan vara fantastisk när den väl fungerar, så vi får säkert en del gjort på virituell väg också. Nah worry.
Förra veckan hade vi en fantastisk torsdagskväll förresten. Vi slutade skolan vid 12 tror jag. Satt kvar en stund, sen gick vi hem och slöade hos Anna ett tag. Vid fyra gick vi ut och handlade massor av mat, sen bjöd vi alla tjejerna på värsta brakmåltiden: paj och en enorm sallad och nötter och godis och ja.. allt! Från klockan fem stod vi nästan non-stop och lagade maten fram tills de kom vid åtta. Dock fick jag det äckligaste jobbet, knåda smördeg. =( Ända sen jag praktiserade på bageriet har jag haft fobi mot smördeg, det var jag tvungen att övervinna nu helt enkelt. Annas paj var jättegod, och min sallad och mina vitlöksrostade pinjenötter var fenomenala. Mums, gärna mer sånt oftare.
Lördagen var också en ganska underhållande dag. Maja och jag hade spenderat åtskilliga timmar kvällen innan framför hennes dator, människan hade laddat ner de första 9 avsnitten från säsong 4 av Grey's Anatomy. Helt galet, efter tre avsnitt på rad var det dags för glasspaus, sen blev det två avsnitt till efter det. Helt fantastiskt. I alla fall, Maja fick för sig att vi skulle åka till Malmö och hitta hennes nyårsklänning. Av de som känner min kära syster vet nog de flesta hur hennes humör funkar. Förutom att det var regnigt och ruggigt väder att traska runt i, hittade vi inte den perfekta klänningen.Vem rycker på axlarna och säger: "bättre lycka nästa gång" ? Inte hon åtminstone. Sur och jäklig, arg och bitter, spottar och fräser. Allt på samma gång. Blev väl en sådär halvlyckad resa till Malmö, men vet man hur man ska hantera uppkomsten av såna situationer blir det ganska hög underhållningsfaktor ändå. Och när vi kom till vårt favoritställe Empanada och fick i oss varsin stor nachostallrikblev humöret lite bättre.
På kvällen åkte jag till Helsingborg för ovanlighetens skull. :P Vi skulle hem till Martina och socialisera lite. Blev först hos henne på Vallgatan en stund (jag och Anna kom ju typ en timme efter utsatt tid...), sen ner en sväng i stan. Lagom var ordet för kvällen; lagom skoj, lagom sent, lagom alkohol.
Bilder från shoppingen med Maja
I tisdags kom lite kyla också, jag hade jobbat med seminariet hemma hos Anna så länge att jag inte var hemma med tåget i Hässleholm förrän halv 10. Då var det riktigt isigt på bilrutorna, och jag gick och underhöll mig på hemvägen genom att kana längs gatorna. Annars har avsaknaden varit stor på kyla (egentligen inte mig emot), jag kan fortfarande ha höstjackan på mig. Hellre snö än regn säger jag, med insikten om att jag kanske kan komma att behöva ångra det uttalandet senare.
Jag ber ödmjukast om ursäkt för mitt minst sagt bristfälliga skrivande, får skylla på allt annat som tar upp min tid. Förra veckan hann jag dock med att julpynta en aning, så nu lyser en fin gammeldags orange pappstjärna i fönstret, den klassiska ljusstaken är på plats, och mina guldglittrande snöflingor har utplacerats på strategiskt utvalda platser. Välkommen hit och beundra! Och när vi ändå snackar jul: för er som väntar, önskelistan är på väg! Men helt ärligt har jag riktigt svårt för att komma på något till såna listor; jag vill ha massor, men ska jag plita ner det på papper vet jag aldrig vad jag ska skriva. Men jag jobbar på det i alla fall, så vet ni det. Jag har inte köpt en enda julklapp själv än så länge till någon annan heller. Men jag är inte orolig, jag tänker låta klapparna komma till mig istället för att ut och jaga, jag har illusionerar att resultatet kommer bli bättre då också. Vi får väl se. =) Ta det nu lugnt och försiktigt, på med halkskydden snart!
Johanna
Förra veckan hade vi en fantastisk torsdagskväll förresten. Vi slutade skolan vid 12 tror jag. Satt kvar en stund, sen gick vi hem och slöade hos Anna ett tag. Vid fyra gick vi ut och handlade massor av mat, sen bjöd vi alla tjejerna på värsta brakmåltiden: paj och en enorm sallad och nötter och godis och ja.. allt! Från klockan fem stod vi nästan non-stop och lagade maten fram tills de kom vid åtta. Dock fick jag det äckligaste jobbet, knåda smördeg. =( Ända sen jag praktiserade på bageriet har jag haft fobi mot smördeg, det var jag tvungen att övervinna nu helt enkelt. Annas paj var jättegod, och min sallad och mina vitlöksrostade pinjenötter var fenomenala. Mums, gärna mer sånt oftare.
Lördagen var också en ganska underhållande dag. Maja och jag hade spenderat åtskilliga timmar kvällen innan framför hennes dator, människan hade laddat ner de första 9 avsnitten från säsong 4 av Grey's Anatomy. Helt galet, efter tre avsnitt på rad var det dags för glasspaus, sen blev det två avsnitt till efter det. Helt fantastiskt. I alla fall, Maja fick för sig att vi skulle åka till Malmö och hitta hennes nyårsklänning. Av de som känner min kära syster vet nog de flesta hur hennes humör funkar. Förutom att det var regnigt och ruggigt väder att traska runt i, hittade vi inte den perfekta klänningen.Vem rycker på axlarna och säger: "bättre lycka nästa gång" ? Inte hon åtminstone. Sur och jäklig, arg och bitter, spottar och fräser. Allt på samma gång. Blev väl en sådär halvlyckad resa till Malmö, men vet man hur man ska hantera uppkomsten av såna situationer blir det ganska hög underhållningsfaktor ändå. Och när vi kom till vårt favoritställe Empanada och fick i oss varsin stor nachostallrikblev humöret lite bättre.
På kvällen åkte jag till Helsingborg för ovanlighetens skull. :P Vi skulle hem till Martina och socialisera lite. Blev först hos henne på Vallgatan en stund (jag och Anna kom ju typ en timme efter utsatt tid...), sen ner en sväng i stan. Lagom var ordet för kvällen; lagom skoj, lagom sent, lagom alkohol.
Bilder från shoppingen med Maja
I tisdags kom lite kyla också, jag hade jobbat med seminariet hemma hos Anna så länge att jag inte var hemma med tåget i Hässleholm förrän halv 10. Då var det riktigt isigt på bilrutorna, och jag gick och underhöll mig på hemvägen genom att kana längs gatorna. Annars har avsaknaden varit stor på kyla (egentligen inte mig emot), jag kan fortfarande ha höstjackan på mig. Hellre snö än regn säger jag, med insikten om att jag kanske kan komma att behöva ångra det uttalandet senare.
Jag ber ödmjukast om ursäkt för mitt minst sagt bristfälliga skrivande, får skylla på allt annat som tar upp min tid. Förra veckan hann jag dock med att julpynta en aning, så nu lyser en fin gammeldags orange pappstjärna i fönstret, den klassiska ljusstaken är på plats, och mina guldglittrande snöflingor har utplacerats på strategiskt utvalda platser. Välkommen hit och beundra! Och när vi ändå snackar jul: för er som väntar, önskelistan är på väg! Men helt ärligt har jag riktigt svårt för att komma på något till såna listor; jag vill ha massor, men ska jag plita ner det på papper vet jag aldrig vad jag ska skriva. Men jag jobbar på det i alla fall, så vet ni det. Jag har inte köpt en enda julklapp själv än så länge till någon annan heller. Men jag är inte orolig, jag tänker låta klapparna komma till mig istället för att ut och jaga, jag har illusionerar att resultatet kommer bli bättre då också. Vi får väl se. =) Ta det nu lugnt och försiktigt, på med halkskydden snart!
Johanna
Mot mörkare tider.
Ibland blir jag lite nere. Ibland är dagarna gråa och mycket är kasst. Ibland blir jag trött och ledsen när man tänker på och inser hur mycket man engagerar sig i något/någon och uppoffrar annat - utan att nå sitt önskade resultat. Kanske har man aldrig ens varit i närheten av det. Förutom min traditionella årliga höstdepression (ok, jag har en på våren också) känns det lite extra just i år. För första året på länge har jag ingen klagomur i närheten, det är kanske en anledning. Man ventilerar inte då och då utan helt plötsligt brister fördämningen av allt man samlat på sig under en period. Man kan inte prata om allt, en del väljer man, om inte annat kanske av praktiska skäl, att hålla för sig själv.
Jag vet att jag berört ämnena relationer och känslor, och det blir mer sånt nu. Jag vill reflektera lite i skrift över ovälkomna känslor. Oavsett om det är jag som har sådana eller om jag måste bemöta dem, tycker jag det är riktigt jobbigt. Och en period nu har det varit en obestämd mängd av båda slagen. Lika otrevligt som krävande på alla sätt, lika opraktiskt som hjärtskärande. Och jag är så förbannat dålig på att hantera situationerna, vilket bara gör det ännu värre.
Men mest av allt hatar jag att vara olyckligt kär. Först förnekar jag det in i det sista, för så fort jag inte gör det längre är det kört. Då stör det min koncentration, det muterar min mobilräkning och det får mig att resonera som en sinnessjuk. Den sista man tänker på när man somnar, den första när man vaknar. Den enda man drömmer om och den enda man vill ska höra av sig. Helt jävla vansinnigt och så onödigt och dumt.
Det jobbiga ligger väl i att man verkligen hoppas att en ändring ska komma från andra hållet, att han inser att han är lika uppe i molnen som jag. Tyvärr är nog chansen skrämmande liten att något liknande verkligen ska hända. Men hey, jag får väl försöka hitta tändaren någonstans här i mörkret. Det kan ju bara inte vara i all evighet, för eller senare måste väl även jag kunna tänka realistiskt, släppa och gå vidare.
Johanna
Jag vet att jag berört ämnena relationer och känslor, och det blir mer sånt nu. Jag vill reflektera lite i skrift över ovälkomna känslor. Oavsett om det är jag som har sådana eller om jag måste bemöta dem, tycker jag det är riktigt jobbigt. Och en period nu har det varit en obestämd mängd av båda slagen. Lika otrevligt som krävande på alla sätt, lika opraktiskt som hjärtskärande. Och jag är så förbannat dålig på att hantera situationerna, vilket bara gör det ännu värre.
Men mest av allt hatar jag att vara olyckligt kär. Först förnekar jag det in i det sista, för så fort jag inte gör det längre är det kört. Då stör det min koncentration, det muterar min mobilräkning och det får mig att resonera som en sinnessjuk. Den sista man tänker på när man somnar, den första när man vaknar. Den enda man drömmer om och den enda man vill ska höra av sig. Helt jävla vansinnigt och så onödigt och dumt.
Det jobbiga ligger väl i att man verkligen hoppas att en ändring ska komma från andra hållet, att han inser att han är lika uppe i molnen som jag. Tyvärr är nog chansen skrämmande liten att något liknande verkligen ska hända. Men hey, jag får väl försöka hitta tändaren någonstans här i mörkret. Det kan ju bara inte vara i all evighet, för eller senare måste väl även jag kunna tänka realistiskt, släppa och gå vidare.
Johanna
