My Place In Cyber Space

En dag som denna, den näst sista dagen på året 2011, ekar det tomt i det ändlösa kontorslandskapet sånär som på några indiska konsulter och en eller annan kämpe som jag. Som trots ett helt värdelöst kalenderår för oss tjänstemän med extremt få lediga dagar när alla andra tycks vara lediga ändå sitter här och knappar på våra tangentbord. Om några timmar ska jag packa kläder och kakingredienser och stålsätta mig inför en hektisk helg av nyårsfixande och -firande. Så nu är det väl ändå dags för någon slags summering som man så stereotypt och ospontant förväntas göra när nyårsafton nalkas.

Så vad har skett under det gågna året då? Well, väldigt mycket utanför den privata sfären; ett par krig har utkämpats, ett par diktatorer och terrorister har plockats, ett par kändisar har gått ur tiden. Men allt det där vet ni redan, ni mina läsare, är belästa, kloka och allmänbildade. Så vad kan vi istället se tillbaka på och prata om som ni inte redan har hört på TV-nyheterna?

Under året som gått har jag tagit det fullskaliga steget in i vuxenvärlden. Jag gick från sorglös (nåja) student som rent teoretiskt kunde gå och och svira en tisdag om hon ville och strunta i en föreläsning på fredagen för att hon inte kände för det helt enkelt, till en kavajklädd morgonpendlare på internationella megaföretag. Faktum är dock att jag har bytt arbetsplats inte mindre än fyra gånger detta år, mer eller mindre motvilligt varenda gång. Det har varit enormt slitigt på många plan psykologiskt, så även om min nuvarande situation kanske inte är vad jag hade sett framför mig för ett år sedan är det skönt att känna att man åtminstone någorlunda har landat. Framtiden lär väl få visa hur länge denna ro ska råda och vart nästa steg leder.

Ett annat vuxenpoäng är ju att vi lämnar min älskade, otroligt opraktiska tvåa för en ljusare trea två trapport upp om tre skälvande dagar. Det kan bli århundradets lättaste och behagligaste flytt, vi får se. Ett par vuxenfaktorer saknas fortfarande: bil, hund, barn, hus, ica-kort, ikea family-kort osv., så visst är vi än så länge bara i början av våra vuxenkarriärer. Men två ordentliga, "riktiga" jobb och en stor lägenhet tycker jag ändå känns som en bra start.

Sedan regnade ju hela sommaren bort, det vet ju ni lika väl som jag. Så de tre (!) semesterdagar jag fick under de månaderna var jag inte tröstlös för. Men på grund av detta är jag nu enormt sol- eller åtminstone ljus-törstande nu och inget kan låta mer intressant än en solsemester nästa gång det är dags. Och på tal om semester, den coolaste semestern någonsin gjordes i oktober-november och lämnade ett tomt mörker efter sig. Johannas och Kristoffers första fotsteg på amerikansk mark dokumenterades med inte mindre än 1100 bilder ungefär och ni har sett väldigt många av dem redan men jag får kanske göra någon slags collage och visa även här på bloggen. Det var så jävla häftigt rent utsagt och man var så full av intryck så man inte vet hur man någonsin ska bli densamme. Efva Attling berättade i en intervju nyligen apropå att hon och Eva hade flyttat till en lägenheten mitt i Soho på Manhattan att: "tre veckor i New York ger inspiration i tre månader framöver" och  jag förstår precis vad hon menar. Om inte annat märker man det när man ser TV-inslag och filmer från Washington eller NY och ler när man ser alla platserna och utbrister: "Där har vi varit!" Det var också fantastiskt kul att hälsa på min käre vän Henkan och låta honom visa oss runt; skulle han få för sig att slå sig ner där borta kommer det helt klart att bli fler resor över Atlanten för att hälsa på honom, jag ska först bara uppfinna en alternativ färdmetod.

Har jag glömt något? Säkert massor. Men en hel del saker är som det alltid är; jag är fortfarande lite rastlös och vet inte i vilket läger jag ska ställa mina ben. Det finns så mycket jag vill uppleva och se och låta mig påverkas av och jag vet inte hur allt ska gå ihop. Det där eviga livspusslet, vilka prioriteringar som är mina och vilka önskemål jag kan avvara, tycks aldrig ta slut. Samtidigt är man ändå tacksam för allt man har och inser att man egentligen har det väldigt bra redan.

Jag skulle ändå verkligen vilja avsluta on a good note, så att säga. Det känns som att det trots en del trassel och otippade turer kan ordna sig, att det bara krävdes mellanåret 2011 för att räta ut svängarna. Jag ser förväntansfullt fram emot det kommande året med allt det kan tänkas ha i beredskap för mig, och er.

Gott nytt år allihop!



Johanna