14 frågor och lite tankar
Gång på gång medför det besvikelse och hopplösheten in en fungerande relation och partner blir allt större. Följdfrågor blir om bara tjejer/kvinnor känner och håller på så här. Eller tänker män likadant som vim och framkallar vi då samma reaktioner hos dem? Kan det vara så att vi motsvarar deras förväntningar bättre, generellt sätt? Vad beror det i så fall på?
Fastän jag väldigt nyligen insåg att saker och ting återigen inte levde upp till kraven och mest bara gjorde min tillvaro olycklig fann jag mig själv på väg mot att göra om exakt samma sak nu igen: sätta ribban på en nivå som med största sannorlikhet kommer vara för hög. Sista frågehopen nu: ska vi någon gång lära oss? Borde vi det, eller förtjänar vi helt enkelt att få vad vi vill ha? Får man vara hur kräsen som helst då? Får man försöka påverka andra för att slippa leta mer? Och i så fall, är det ett regelrätt tillvägagångssätt och kan man verkligen lyckas utan att skada något på vägen?
Borde man nöja sig, eller fortsätta hoppas?
Johanna
Svåra frågor!
Har kanske ett svarsalternativ även om jag kan tyckas kasta sten i glashus.
alla kommentarer är dock välkomna, oavsett om man lever upp till sina tips själv eller inte.. Kanske hjälper för nån annan om inte annat? =)
Rolig blogg! kul att man får vara en av de invalda att läsa dessa visa ord!
Jag tycker inte du ska nöjja dig! du är värd bättre! jag tror bara du haft otur på sista tiden! mitt tips lära känna personen bra och håll den på lite avstånd och hugg sen om du känner att den är rätt! en vis person sagt: skynda långsamt!
Lycka till!
Tack själv för dina visa ord, jag ska göra mitt bästa! :)
Tror att både kvinnor och män lider av felaktiga förväntningar, och relationer tycks vara en ständig maktkamp och balansakt. Läs Tvekamp av Strindberg när du har tid. Inget är nytt under solen.
