My Place In Cyber Space

Förresten skulle jag gärna vilja ta tillfället i akt att tacka mina nära och kära för alla fina julklappar jag fick förra månaden. Och det betalde sig verkligen att vara lite eftertänksam och fundera in i det sista på vad man skulle skriva på önskelistan, för i princip allt har använts flitigt direkt. Presentkorten är upphandlade på mycket bra saker, The Wire-boxen som jag fick av pappa är beundrad av många, Tintin-albumen från lilla Majsan är luslästa, kokboken från samma person har jag redan hunnit öronmärka, Kristoffers halsbandshänge svidade jag om till direkt på julafton och det enda av de två pusslen som jag fick av mamma och mormor har äntligen påbörjats. Det har kliat i fingrarna på mig flera veckor men eftersom hela hemmet har varit en enda stor flyttröra har jag inte kunnat plocka fram det förrän nu i måndags. Hela vardagsrumsgolvet är fyllt och jag visste nog inte hur många timmar jag faktiskt skulle lägga på denna syssla. Bara igår satt jag två timmar och stirrade på bitarna! Jag skulle dessutom vilja tacka för wild card:et, en vid första anblick vanlig grå collegetröja som jag fick av mamma, jag och Majsan fick varsin i olika färger. Men synar man den närmre upptäcker man fuskpälsfodringen och det finns knappt ord som beskriver hur skönt det är att ta den på sig när man fryser eller vill mysa i kubik. Åååh så ljuvligt (jaaa, jag har den på mig nu). Jag blev fruktansvärt olycklig när jag lyckades dra två av ståndarna på min fina lilja mot först ansiktet och sedan tröjan. Kinden var väl inte hela världen att bli orange på, men tröjan, usch vilken olycka! Inte förrän en grundlig tvätt och torktumling och när jag synat att den var återställd kunde jag andas ut och le igen. Mycket bra tanke, kära mor.