Efterdyningar
Jaha nu sitter jag på tåget hem norrut, första arbetsdagen efter semestern. Hur känns det då egentligen? Jaa, inte så himla dumt faktiskt. Det är mörkt och jävligt ute visserligen och det har varit grått och tråkigt ända sedan vi satte foten på nordisk mark igen men jag överlever. Jag sov riktigt dåligt i natt och hjärnan surrade kring tusen onödiga saker men jag var inte så fasligt trött idag på jobbet, dessa faktum till trots. Jag har gnällt ända sedan hemresan inleddes över saker jag hade velat hinna med, det känns lite surt men det går absolut inte att göra något åt det nu så det är helt orimligt att gå och störa sig och ligga sömnlös över. Jag är helt enkelt rättså positiv nu och har fler saker att se fram emot framöver. Det ska bli mysigt med jul, sedan ska vi flytta, sedan blir det vår och ljusare; ett nytt år att invänta kort sagt. Jag har bett Kristoffer att med jämna mellanrum upprepa allt kul vi har framför oss för för att undvika den årliga Höstdepressionen som alltid tycks komma, punktligt som ett klockverk, och det verkar fungera än så länge.
Jag ska verkligen försöka hålla igång bloggen även nu när jag är hemma och även kan nås via telefonsamtal, jag lovar dessutom att under veckan försöka hinna lägga upp ett urval av bilderna. Vill ni se alla med kommentarspår får ni helt enkelt boka en resa till Helsingborg så kör vi filmvisning på den tjusiga TV:n. Ni är såklart hjärtligt välkomna. Tills dess, take care!
Johanna
