ny tid, ny strid.
(älskar när jag kan citera mina favoriter subtilt, så att ingen faktiskt kan ana vilka gömmor jag hämtar dem från)
Jaha, så då sitter jag i soffan och har avtjänat straff hos Arbetsförmedlingen och känner mig faktiskt lite tom. Jag har under de senaste tre månaderna jobbat mer än någonsin tidigare för en inkomst som antaligen matchar dagens tonåringars. Jag har befunnit mig på ett tjusigt kontor på bästa adress utan ralph lauren-skjortor och väldigt uppenbart stått ut i mängden. Men med facit i hand trivdes jag extremt bra där och jag kommer sakna de jag jobbade med mer än vad jag kanske känner av just nu. Hade vissa förutsättningar runt om (läs: inkomsten) varit annorlunda hade jag aldrig velat sluta.
Däremot finns det en aspekt som jag har saknat i mina olika arbetsroller ända sedan min tid på butiksgolvet, jag har sedan dess alltid haft extra, sommar, deltid, helt enkelt aldrig ett riktigt jobb. Jag har därför aldrig riktigt kommit in från början, fått lära mig precis allt och kännt att jag faktiskt är, som vi service management-are älskar att säga "empowered" tillräckligt för det jobb jag utför. Det är en riktigt jobbig känsla stundtals och man blir automatiskt aningen osäker och faktiskt även oengagerad när man tänker på det. Jag kan strunta i hur det går för det där brevet till Iran för jag vet inte vad som händer när det lämnat terminalen här i stan och jag kan inte på något sätt bli anklagad eller hållas ansvarig för om det inte når fram. Jag behöver inte bry mig om någon har snott något för det är inte min ekonomi som drabbas. Här på praktiken har jag kunnat stänga datorn och lämna kvar allting precis den minut jag går ut genom dörren eftersom jag inte har haft något eget ansvar eller något/någon som är beroende av min insats. Det finns inga extraansträngningar jag kan göra eller övertid jag kan sitta för att sedan få fram ett resultat som jag sedan antingen får beröm eller får ta konsekvenserna av.
När jag pluggade var det extremt lätt: jag läste kurshandboken, läste kurslitteraturen, gjorde vad som förväntades och blev bedömd därefter. Allting var upp till mig och min egen prestation. Vad jag väldigt omständigt och detaljerat försöker förklara är att jag verkligen känner mig redo för mer ansvar och mer eget arbete. Jag längtar tills jag kommer in på en arbetsplats där det är värt att lära mig grunderna och ge mig den information jag kan tänkas behöva. Jag kommer suga åt mig ALLT, somna klockan åtta i soffan av utmattning och sedan prestera damned good. I'm ready.
Innan midsommar får vi svar.
Johanna
