Ska jag berätta för er...
Hur reviderade planer går till? Tackar som frågar, det ska jag genast berätta för er. Jag vill varna, samtidigt som det utstöts många suckar och frammanar en del grimaserande ansikten som virrar på huvudet, kan det faktiskt te sig komiskt. Jag har planerat den kommande helgen in i minsta detalj och för att verka hur cool och van som helst när den väl bryter ut försöker jag dölja kaoset som föregår med att göra så mycket jag kan i förväg.
Idag stod det på schemat 3 relativt snabba grejer som skulle frysas in, det kunde jag ju lika gärna göra nu tänkte jag. Det skulle dessutom inte tära på mitt tålamod eftersom jag har jobbat hela dagen och sedan mördad mig själv på tre kvarts spinning. Men ack, och ve. Först ut var hjortronparfaiten, där jag visste att jag inte hade så mycket sylt, men hade mätt ut att det skulle räcka alldeles utmärkt ändå. Jag plockar fram redskap, bläddrar upp rätt sida i Kokboken och ställer ingredienserna på display. Ända tills jag läser "50 g vit choklad" i receptet. Tusan, då kan jag helt enkelt inte göra den nu, insåg jag. Då får vi väl gå vidare på listan, frusen crème fraîche-tårta. Visst, jag gjorde om hela proceduren och upptäckte precis när äggen åkte ut för andra gången ur kylen att "1 citron" inte hade köpts igår utan av någon outgrundlig anledning istället stod på listan på vad som ska inhandlas under morgondagen. Modet började nu svika mig men så kom jag på att jag ju hade dragit lite med att göra mina minibrownies, så jag förstod att det var dags för det nu istället när de andra alterativen var uträknade.
Jag ställde mig i färd att diska och göra rent ugnsformen som jag tidigare hade använt till exakt samma syfte och nu behövde. Medan jag stod med diskborsten i högsta hugg slog det mig: "valnötter var det ja..." Herregud.
Nu sitter jag åtminstone i köket med fina chokladbröd nyss uttagna ur ugnen och väntar på att de ska svalna så att jag kan tjuva en redan nu. Eller två.
Johanna
Älskade vän, du har alldeles för höga krav på dig själv! Vi kommer ju för att vi vill träffa dig, inte för att ha allt perfekt och felfritt. Vi kan väl hjälpas åt, eller?
