Allt och inget ikväll.
Nu är dagen, innebärandes flera mil av steg, mycket förvirring, slarv och glömska, en halv liter energidryck och en 4-timmar-och-40-minuters-tenta, till ända. Herregud vilken dag. Så otroligt krånligt man kan göra allting genom att inte vara tillräckligt förberedd, det här tänker jag hålla emot alla som tycker att jag planerar för mycket och för tidigt. Jag fick fruktansvärt mycket extra arbete idag bara för att jag inte gjorde allting ordentligt från början, så blir man tröttare och tröttare på sig själv för att man gör sånt, och då blir man ännu mer disträ och tankspridd och gör ännu fler saker halvhjärtat och blir ännu tröttare på sig själv, och så går hjulet i oändlighet.
I alla fall, jag tänker inte ägna denna klagosång mer utrymme här, jag tänker istället slå ihop två kåserier, båda författade i veckan med något så gammalt och hederligt som bläckpenna och två vita olinjerade A4-papper. Jag tänker inleda med att berätta varför jag skrattade högt av lycka när jag efter denna långa och röriga dag steg av bussen på söder. Allt började i tisdags när jag drog upp rullgardinen, det första jag gör varenda morgon, och kände mig som Grinchen. Alla stora snöflingor som hade fallit föregående kväll hade regnat bort under natten och jag var uppriktigt nöjd över det faktumet. Helsingborg är ytterst förnämliga och duktiga på att rensa undan snö och otyg för det mesta; så när som på lite svårflyttad is här och var är min omgivning i princip snö- och därmed vinterfri. Jag bryr mig inte om vad ni säger om att ”det blir ljusare” osv. – I’m not buying it. Nu när julen är över och det ändå är två förbannade månader fram till våren kanske kryper fram, då tar jag plusgrader och regnmoln framför snödrivor och halka vilken dag som helst. Vi bor för fan i Skåne, vad ska vi med snö till?
Även mitt andra papper handlade om mitt beröm till Helsingborgs Stad för deras föredömliga arbete med snöröjning och hör ihop med hur glad jag var när jag nu steg av bussen. De hade tamigtusan trollat bort all is som glaserat och därmed förpestat hela Gustav Adolfs Torg, även på parkeringen. Här har jag gått och muttrat i massor kring hur jobbigt det är att man inte kan snedda över torget eller ens ta sig över parkeringen utan att landa på ändan, så har de rensat allt. Fantastiskt! Mina glädeyttringar kom jublandes aningen för högt men hey, på söder höjer ingen några ögonbryn för sådant.
Så nu känns det som att våren har närmat sig aningen mer och det är så märkligt, på våren är jag alltid enormt nostalgisk. Jag är inte riktigt säker på vad det handlar om men när snön är borta och gruset samlas i trottoarkanten ser jag framför mig en ungdomlig Johanna på den gula cykeln susandes ner för Doktorsgatan, på väg till skolan eller träningen. I rabatterna hemma på Fredfeldtsgatan har krokusen trängt upp under lövtäckena och de stora tunga jackorna är utbytta mot pastelliga, mjuka textilier. Även om jag inte någonsin känner för att bosätta mig i Tyringe igen, det är jag rättså säker på, har jag en oerhört drömsk bild av orten grundad på alla dessa nostalgiska minnen. Hade det legat längs den skånska västkusten hade jag tänkt om, det är alltså snarare inlandsläget än storleken eller något annat som är till ortens nackdel.
Jag har i mitt internetsurfande stött på en sida som jag älskar: en sådan gammal hemsida från Internets begynnelseålder som jag totalt fastnade framför och drömde mig bort till svunna tider. Det är en väldigt spartansk sida som ni kommer märka, med foton, vykort och bilder från Tyringe under förra seklet, med start redan runt 1900 där man kan beskåda ortens framväxt. Tyringes existens och historia intrigerar mig väldigt och jag är inte så lite avundsjuk på mina historiestuderande bekanta som har möjlighet att fördjupa sig i sånt här på heltid emellanåt. En länk till den underbara hemsidan hittar ni här.
(Hittar ni Stugan? :) )
Innan jag knyter mig för kvällen och laddar inför den kommande arbetsveckan tänker jag unna mig en av mina hembakade godbitar. Chokladbröd och torparsnittar, bakade enligt mors tips med smör istället för margarin. Ojoj, så trevligt. Dock saknade jag väldigt min New Orleans-burk i plåt till förvaring av dem efteråt. Den står stadigt på familjen Hultmans köksbord sedan senaste bakningen jag delade med mig av.
Jag behöver fler kakburkar!
Nya kokboksstället invigdes
Johanna
Chokladbröd på svalning
Torparsnittar straight out of the oven
Någon som slant?
Fina kakor i fina burkar
