Mitt riktiga problem.
Ursäkta mitt gnäll.
Jag menar naturligtvis inte att någon av de här petitessartade problemen på något sätt stör mig lika mycket som min egentliga, personliga nemesis. Det är ett besvär som jag alltid har haft och som periodvis slår hårt efter mig. Jag är en virrpanna utan dess like, som mer än ofta slarvar bort allt i min närhet, glömmer viktiga (om än perifera) åtaganden och lever ständigt i allmän kaos. Jag försöker bearbeta och motverka detta så mycket jag kan genom listor i oändlighet och med det för er bekanta Blocket där jag skriver ner ALLT så fort jag hinner. Just kom-ihåg:et har jag därför blivit något bättre på, dock på bekostnad av borttappandet.
Mina hemnycklar försvann som tidigare nämnt under nyårsaftonsdagens (det lät knäppt, men ni förstår nog hur jag menar; nyårsafton, fast på eftermiddagen) stress och jag har aldrig letat så noggrannt efter något utan att finna det. Jag kan för allt i världen inte begripa var de har hamnat. Värst av allt är ju nästan att de måste vara på vift någonstans inne i lägenheten, HUR kan jag inte hitta dem?
En annan för er säkert underhållande anekdot är den om min kajalpenna. En sådan bör finnas i varje dams sminklåda, i mitt fall gör den alltid det. Utom nu. Och har jag slarvat bort den? Nej, jag har slarvat bort TVÅ. Min första försvann spårlöst för bara någon vecka sedan, varpå jag köper en ny inför nyårsspacklandet och använder en gång. En gång. När jag skulle ha den igen är den borta och står inte att finna någonstans.
Fallet med Kristoffers slips är även det ett spännande mysterium även om det slutligen fick en lösning. Han glömde att packa med sig den hem efter nyårsfirandet varför jag då fick uppdraget att ta den med mig dagen efter. Jag lägger fram den, inbillar jag mig, för att inte glömma att ta med den senare. Och när jag ska storma iväg till bussen, max en timme senare, naturligtvis sent på det som vanligt, är den ingenstans och jag får åka tomhänt. Efter två dagar hittar jag den hängandes på en hatthängarkrok i hallen. Jo, visst hade jag hängt den där för att jag inte skulle glömma den...
Jag blir så trött.
Johanna
