Paus i fotbollen.
En kvart mellan halvlekarna är allt jag behöver här ikväll, allt jag orkar. Jag är trött som en gnu (?) och vet inte alls varför. Jag har även nyst ungefär 100 gånger idag och känt mig allmänt blek och vissen. "Ble, vissen och ful", var hur Kristoffer sammanfattade min utläggning inifrån badrummet tidigare. Vissa dagar bara är så, typiska mellandagar som man bara önskar ska flyta förbi snabbt som en askgrå massa. Vi befinner oss nu i Landskrona och passar huset åt Hultmans som är i de norska fjällen och lever livet. Förutom att Kristoffer åker upp till Halmstad igen på torsdag har jag en trevlig vecka framför mig som kan göra att jag känner mig lite mer uppåt och piggare. Imorgon ska vi med pappa till farmor och farfar och plocka ut en servis som jag kan använda till Kafferepsklubben och på torsdag kommer mamma och lizzie så att vi kan umgås lite, båda dessa sakerna ser jag verkligen fram emot.
Sedan har jag tusen ärenden att springa, telefonsamtal att ringa och beslut att betvinga. På tisdag börjar med allra största sannolikhet min praktik hos Manpower, vilket är en extremt kluven känsla för mig. Rent karriärmässigt är det ett utmärkt steg i rätt riktigt och precis det jag behöver. Ekonomiskt är det dock en total katastrof och varenda slant kommer att vara avgörande framöver. Men jag har börjat se det nu som en fas som jag måste ta mig igenom och försöka utnyttja så mycket till min fördel som möjligt. Jag måste ta vara på allt jag lär mig och se det som en chans att utvecklas och få precis det jag saknar - erfarenhet. Det finns hundra frågor som kommer dyka upp längs vägen och säkert ett par livsavgörande val som noga måste tänkas igenom, men det får vi ju ta då. Jag kan inte säga att jag direkt längtar till tisdagen, men det ska bli mycket intressant när den väl kommer.
Nähä, nu får det vara nog för den här gången, men antagligen kommer jag ha riktigt mycket tid över nu i helgen eftersom Kristoffer är på annat håll, å jag kommer säkert återkomma redan då igen.
Ciao!
Johanna
