High Fashion - My Fashion
Först av allt, innan jag börjar babbla iväg åt andra håll skulle jag vilja tacka min kära gamla gymnasiekamrat Andreas Roos för den stora vänligheten som hjälpte mig att ytterliga justera min bloggs utseende. Det handlade bara om en sådan enkel sak som centrering av allt men det betydde oerhört mycket för mig och jag är uppriktigt tacksam. Tack för att du dessutom gjorde det på lördagens trevliga festligheter utan att någon officiell faktura har skickats mig. I utbyte har jag lovat att så till förfogande med tips innan han gör sitt nästa utskick och se mellan fingrarna om han nu mot all förmodan inte skulle lyda mina råd. Hans mycket mer avancerade hemsida (kanske även mer intressant?) hittar ni här.
Jag skulle sedan vilja krångla mig runt mitt sitt stora problem med alla modebloggar. Mitt problem innebär mer precist att jag inte förstår meningen med alla tusentals tjejer (och killar, för den delen) och deras behov av prata om skor och dagens outfit och till vilka säsonger vad gäller. Det jobbiga med allt det allt det här är att jag själv älskar mode. Men med en twist kanske. Jag abonnerar inte men lusläser alla pretentiösa modetidningar jag kommer över och flikar vissa sidor för att markera vad jag tycker om. Jag kan en del om designers, modeller och fotografer och jag ser ofta olika klädkreationer som konst. Min syster har en bokmärkespärm med inspirerande kläder utklippta från olika sammanhang och med allt mitt flikande skulle jag kunna göra det samma (och har funderat länge på det men har ingen tom bokmärkespärm över, de är fulla allihop) Samtidigt är jag mycket kritisk till alla som har gjort sig en hobby på att visa sina kompisar via internet vad de har köpt på sitt lilla köpcenter den här dagen. Jag ser skapandet och kreativiteten som en väldigt inspirerande konstform och älskar när Karin Winther rapporterar från modemässorna och att bläddra i Peter Lindberghs fotoböcker.
Jag säger dock absolut inte att jag följer dessa trender, även om de ofta fungerar som språngbräda för andra idéer jag har. Jag säger inte heller att jag någonsin kommer att ha råd att köpa ett enda plagg av en riktig märkesdesigner, hur gärna jag än skulle vilja. Men jag kan bläddra i tidningar eller gå i affärer och bara stryka över plaggen och känna på materialet, njuta av mönstret och sucka drömskt åt höga klackar jag absolut inte kan gå i.
När jag så småningom får ett jobb vet jag precis hur, vad och var jag shoppa. Men ni kommer inte få se några bilder.
Johanna
