Suck.
Idag kommer fanimej ytterligare ett inlägg mer eller mindre (mer) om utseende. För jag har fram och tillbaka en hel del problem med mitt yttre som ingen annan tycks se förutom jag, men det varierar varenda gång mellan olika kroppsattribut. Och när jag har börjat fokusera på den här störiga och fula kroppsdelen sker en psykologisk process som förvrider allt i mitt huvud; jag börjar titta mig runt på stan och i min omgivning efter andras kroppsdelar, hur se de ut just där? Det kan förvisso även ske när det kommer till shopping och kan innebära att om jag behöver ett par jeans så går jag runt och stirrar på hur alla andras jeans ser ut och vad det är som gör ett par jeans snygga. Denna dysfunktionella åkomma har jag inte frågat så värst många om men fått svar från några håll om att det är ett "högst märkligt beteende" eller att jag borde söka praktisk hjälp för det.
Oavsett, en sak har stört mig i åtminstone ett år, vilket är längre än de flesta av mina deffekter brukar retas med mig. Jag tittar och jag tittar och jag tittar. Överallt ser jag människor utan denna problematik, oavsett deras ålder, genetik eller BMI. Jag blir förbaskad. Jag har försökt göra något åt det ett tag nu utan att se några resultat, vilket för mig ännu mer förbaskad och frustrerad. Idag googlade jag syndromet och fick reda på att man för att undvika eller lindra besvären skulle utföra följande bedrifter:
1. Motionera mera
2. Ändra sin kost
3. Vårda problemområdet
4. Sluta röka
5. Acceptera sitt utseende
Fem fenomenala tips, eller? Skit ner er. Först och främst, det här var snarare ett tips av veckotidningskaraktär än från en sjukhusrekommendation, så egentligen vet jag inte varför jag ens brydde mig om att läsa. För det andra, Vilka problem blir inte bättre av dessa nämnda punkter? Äta nyttigt, röra på sig, inte röka.. säger inte det sig självt att det är hälsosamt och därför helt logiskt borde ge den perfekta kroppen? (här vill jag bara slå mig i pannan med handflatan och skrika Daah..? ) Men det fungerar ju inte riktigt så, alla är inte modeller i Milano eller passar i bodycons. Då kan vi inget annat än följa självhjälpspunkt nummer 5 som menar att vi bara rätt av ska släppa lös oss och skita i hur vi ser ut för det finns ändå inget vi kan göra åt det. Tack för det tipset, verkligen.
Vad jag var ute efter var konkreta och enkla tillvägagångssätt, om de så skulle säga att det finns en apparat att köpa för att utplåna detta problem som du har, Johanna. Det kostar 10 000 riksdaler men sen kommer du aldrig att uppleva detta igen. Då hade jag sagt tack för hjälpen, sparat och knegat och snålat för att få ihop till detta, sen skulle affären vara ur världen. Men icke, se punkt 5. Om jag nu, som det här fallet i princip gör gällande, så har jag testat ALLA punkterna. Och för några år sedan, när mitt problem inte fanns, ja då hade jag betydligt mer att jobba på i de flesta av de här punkternas fall.
Herregud, ska det vara så svårt att åldras och måste jag börja redan nu?
Johanna
