Disciplin.
Mången dag har passerat förbi och sällat sig till den kategori av grovkornigt slag kallad historia. Vad allt i slutändan handlar om är kvalitet och disciplin. Ingen kunde vara mer besviken för att bloggen vrålat ut sin brist på innehåll den senaste månaden. Jag skulle mycket väl kunna skylla på OS, men riktigt så enkelt är det inte. Daniel Lemma i bakgrunden, fötterna på soffbordet och Facebook avstängt. Ändå inget nytt på de blanka sidorna? Jag tycker mig se symptom för en sjukdom kallad prestationsångest komma seglande över kanten vid jordens ände. Jag kan inte skriva utan tanke, sporadiskt, oanmält och akademiskt frånkopplat, det går bara inte.
Nu har jag åtminstone tagit mig så här långt och tänkte såklart be så fruktansvärt mycket om ursäkt i vanlig ordning för denna oerhörda frånvaro. En märklig situation tycks uppstå varenda gång schemat är späckat och kalendern full av spretiga bokstäver i olika färger följt av klockslag, det är nämligen då jag anser mig ha tid att uppdatera er. De gågna veckorna har lämpligt nog varit väldigt befriade från unika och speciella händelser, livet har bara lunkat fram i sin stilla gemak. Men när vecka nio kom och jag ska husera gäster, det blir konserter, frisörbesök, inflyttningsfester och båtfärder, ja DÅ plöstligt sitter jag här framför skärmen. När sedan de avklarade sysslornas ljud ekar i lägenheten och jag pöser framför TV:n som tydligen bara jag kan har jag större förutsättningar för att kunna klara av ett nytt inlägg, men då tycker självdisciplinen att det får räcka. Det gäller min närvaro här i synnerhet, men saker som jag måste ta mig för i allmänhet. Det ska alltid väntas till sista kvällen, lösas precis den minut det nästan var för sent. Hur hade det varit med bara en liten påfyllning i min disciplintank? Jag ska verkligen önska mig det inför den stundande födelsedagen.
Kanske blev samvetet tillräckligt dåligt för att jag skulle ta det bestämda tag i kragen som verkligen behövdes. Men jag känner för er och min egen skull att det här måste få tillåtas att vara en bit av nätet där man aldrig tillåts tvivla på kvaliteten. Jag kommer inte lägga upp bilder på mig själv i dagens outfit och inte heller stava fel till triviala och grundläggande banaliteter som ger huvudvärk åt bildade. Här strävas efter kvalitet på det som skrivs, även om innehållet faktiskt blir försummat därigenom. Och sådant kan inte stressas!
Det är mitt högtidligaste löfte att återkomma senast i nästa vecka med en något lågmäldare uppdatering utan försvarsställning och med datorn tillrättalagd i knät. På återseende!
Johanna
Törsten är stor för att få inmundiga dina litterat ekvilibristiska utsvävningar i tillvarons jämmerliga dal och berg. Trivialiteter tycks alltid vara intressant för den stora populasen, men kvalitet kostar!
