My Place In Cyber Space

Collaget får vänta.

På bara ett halvår har jag planlöst startat text-tv och spärrat upp ögonen i chock. Märken kan urskiljas svagt i golvet, avslöjanden om att fjärrkontrollen glidit ur min paralyserade hand. Förra gången var i somras och handlade såklart om Michael Jacksons bortgång. Den här gången var ämnet något helt annat, flera hundra tusen har omkommit efter en enormt skalv i Haitis huvudstad Port-au-Prince. Jag vet inte om det så mycket hade med just kvantiteten på människoliv förlorade som gjorde att jag tillfälligt förlamades. För känslan blev ännu värre ju mer jag tänkte på det inträffade. Det var snarare insikten om alla omständigheter och tillfälligheter runt om katastrofen som jag tycker är det värsta.



   




1. Haiti är ett av världens absolut fattigaste länder. Med otroliga brister på FoU (Forskning och Utveckling för er oakademiska) eftersom de få slantar som finns måste läggas på mer basala nivåer fanns det naturligtvis inte tillräckligt bra teknik för att i förväg kunna förhindra eller åtminstone begränsa storskaligheten i situationen.

2. Epicentrat för jordbävningen var bara någon mil från huvudstaden, vilket orsakade den enorma skadegörelse på gränsen till utplåning och lämnade hela staden, varenda byggnad, i ruiner.

3. Haiti är även ett av världens mest kriminella länder, till viss del på grund av min punkt 1. Jag läste att några fängelser i utkanten av staden också hade blivit drabbade och pådragits mycket förstörelse. Inte bara så att det kommer kosta en massa sköna slantar att snygga till igen, utan tillräckligt för att många fängelsekunder skulle kunna försätta sig själva på fri fot. Känns det kul än så länge tycker ni?

4. En annan konsekvens av fattigdomen är att allt är utslaget. Sjukhus är förstörda, elnätet såväl som telefonnäten och annan teknologi ligger nere. Solen går ner runt 6-tiden, efter det kan ingen räddningsaktivitet utföras. Det hade till och med varit svårt för ön att kommunicera med omvärlden och meddela om sin situation! Sociala medier som facebook och liknande hade varit de första spridningsmöjligheterna. Herregud säger jag bara.

5. När en sådan här katastof inträffar och lamslår hela landet och framför allt huvudstaden finns det stora risker för följder som är lika illa. De har redan varnat för att den rådande situationen kan skapar anarki och jag ser Washington -68 all over again. Låt oss hoppas att det inte behöver komma till något sådant.

Många räddningsauktioner och hjälpinsatser är på väg som tur är (och som sig bör!) och det värmer mitt karibiska hjärta. Jag blev också glad när jag såg på 21-nyheterna ikväll att det gick relativt lätt med evakuering och hjälpinsatser i slumområdena som omger staden. På grund av de bristfälliga bostäderna utgjorde de inte lika stora fällor i jordbävningssammanhang som de stora kolonialvillorna och byggnaderna downtown. För de som har det värre än värst fanns åtminstone någon ljuspunkt alltså.

Jag vet inte varför jag tog just detta så hårt men på någon sätt kändes det som hemmaplan. Dessutom spelar mina fem presenterade punkter även in, varför drabbar sådana här saker de som redan har det svårt? Hade jag kunnat hade jag satt mig på ett plan imorgon och velat hjälpa till men mina insatser är inte tillräckliga. Jag hoppas att allting kan ordna upp sig och kanske till och med bidra till en nystart för landet.
(bara de hittar de där fångarna sen också..)

Johanna



(som f.ö. lyckats öka textstorleken trots min totala brist på förståelse för hur sådan görs. Bättre/sämre? Bättre för ögonen kanske, sämre för estetiken.)