My Place In Cyber Space

Hej! Undrar ni hur det går för mig här uppe i dessa gudsförgätna trakter kring västkustens sankmarker? Bra tack! Det har hittills inte alls varit någon traumatisk upplevelse faktiskt. Jag började inte skolan förrän idag så igår när Kristoffer var iväg på högskolan var jag duktig housewife. Jag hade köpt mat och dessutom städat upp här ordentligt. Hans mor bad mig personligen att rensa och sortera hans tillhörigheter och ordningsfreak som jag faktiskt kan tendera att vara stundtals, uppskattade jag den tilldelade uppgiften. Krokar och pärmar införskaffades och papper och dokument, nycklar, sladdar och skräp förvandlade skrivbordet i lägenheten till oienkännelig perfektion. Jag visste absolut inte om detta initiativ uppskattades av ägaren, men det blev succé och jag fick en applåd och mycket cred för mitt besvär. Dock var rensningen belöning tillräckligt, jag har verkligen problem med högar av i princip alla dess slag.

Jaha, så idag började jag skolan. Jag hade den senaste veckan börjat få lite kalla fötter angående just den här kursen när jag läste den utskickade kursplanen, på grund av olika anledningar. 1: den var uteslutande på engelska. 2: den verkade vara specialutformad för utbytesstudenter och motsvarade inte alls vad jag trodde när jag ansökte i våras. Så jag hade verkligen inte en aning om vad som skulle hända när jag gick in genom högskoledörrarna idag, men det blev riiiktigt spännande. Kallsvetten började kännas mer och mer närvarande ju längre jag satt under uppropet och genomgången, även det av flera orsaker. 1: jag verkade verkligen vara den ENDA svenska studenten i ett klassrum med över 70 personer. 2: kursplanen verkade inte stämma, kurslitteraturen och schemat var helt annorlunda än det tidigare utannonserade. 3: det fanns en föreläsning i schemat som ska handla om "Sweden and Swedish culture".

Var det verkligen detta jag hade gett mig in på? Eller hade jag gått fel? Hade någon gjort fel på vägen i registreringen så att jag hade hamnat här av misstag? Eller var jag superkorkad och borde förstått att detta var en kurs för utbytesstudenter som jag var den enda svensken som inte fattat och därför sökt? Well, jag var inte fel och ingen hade gjort fel. Och när alla skulle uppge sin nationstillhörighet av registrerings- och planeringsskäl fanns där faktiskt TVÅ svenskar till där inne, TVÅ! Hade det gått att bli utom sig av lugn hade jag blivit det i det ögonblicket. Då slapp jag att Marek från Tjeckien och spanjoren som jag redan glömt namnet på som enda konversation på under lektionen. På något sätt kändes det som när vi var i Budapest och när jag själv var utbytesstudent idag, hela atmosfären kändes likadan. Antagligen var det inte så konstigt eftersom 95% av studenterna var utländska studenter som antagligen skulle tillbaks hem igen innan jul, det i kombination med kravet på att hela tiden prata engelska. Det kändes ändå roligt när jag cyklade förbi just tjecken och spanjoren på väg hem och slänge ur mig ett ciao! när jag passerade dem och fick glada vinkningar tillbaka. För att avrunda min upplevelse tror jag att det kommer bli nervigt men intressant och att jag kommer trivas och tycka det är riktigt kul!

Jag kommer hem på fredag till att börja med och tillbaks upp på måndag igen är det tänkt. Vi får väl se hur allt går efter hand, var jag kommer spendera mest tid fram till oktober. En vecka kommer ju iaf spenderas utomlands på riktigt, med start redan nästa söndag. Det ska bli riktigt skönt att packa bikinin och sola&poola (jag tänker patentera uttrycket ja, so don't bother) nu precis innan höstrusket kryper inpå. Jag har dock inte börjat packa nånting alls och är lite stirrig för det just nu, jag gillar ju att ha allting färdigt flera veckor innan. Ska dock ta tag i det i helgen så att jag kan pusta ut med det också.

Nähä, nog med uppdatering. Nu är det dags för vem vet mest alldeles strax, missa inte! Ha det bra allihop och var rädda om er!





Johanna