My Place In Cyber Space

Jag kan bara konstatera att jag kanske är den mest oregelbundna skribent som finns. Först ger jag inga livstecken på veckor, sen kan det som nu komma två inlägg dagarna efter varandra. Allt handlar nog om att ha tid och tillräcklig inspiration. Även idag har jag det så det står härliga till. Jag är nyss hemkommen från mitt tredje eller fjärde totalt värdelösa pilatespass på nautilus här i Halmstad. Jag hatar dem så innerligt!
* Jag tycker inte om tanten som leder det
*Jag tycker inte om det totalt upplysta OCH spegelbeklädda rummet så att jag måste se och inte kan undvika min spegelbild hur gärna jag än vill
* Passen är fruktansvärt dåligt konstruerade. Inget praktiskt eller logiskt rörelseschema och känslan av utelämnade övningar är enorm
* Hon lägger in armhävningar. I pilatespass. INGA ARMHÄVNINGAR I PILATES!
* Programmet fullkomligt stressas igenom samtidigt som vi (antagligen i brist på bättre idéer) ska ligga i över 5 minuter och "slappna av" i slutet. Slappna av gör jag resten av dagen. Hade jag inte slappat resten av dagen hade jag inte behövt pallra mig till passet nu
* Musiken i bakgrunden. Well, idag höll jag på att fnissa på mig när Al Green och Lets stay toghether myser ut ur högtalarna. Tätt följt av Gayes Sexual Healing. Fy fan, sånt där är för sängkammaren, och sängkammaren only
* Den mesta träningen och utvinningen jag får av dessa pass är de fem minuternas intensiva trampande på Gula Faran på dit- och hemvägen

Jag är riktigt besviken och de pass jag brukar gå på i Helsingborg framstår numera som normala och efterlängtade. Jag förstår inte hur det kan skilja så mycket och hur olika allting faktiskt är. Idag blev jag så frustrerad över träningsformen samtidigt som jag börjar bli otålig på förbättringar som inte syns. Jag ska köpa en egen matta istället och köra mina egna pilatespass hemma i vardagsrummet, de 249:-/månad till Nautilus kassa får väl istället intjänas på simning och löpning. Två saker jag desperat är i behov av men avskyr ordentligt. Men jag har bestämt mig för att ta upp kampen mot ålderstecknen. (Dr. Åsa sa dock att man inte tränar för att bli yngre, man tränar för att bli äldre. Klokt sagt, även om hon inte kommit på det själv.) Nästan tre månader borde väl kunna orsaka lite förändrin at least? Jag har lovat mig själv att vara snygg på nyår (JA, jag har köpt en klänning.) och det är mitt mål att eftersträva. Förhoppningsvis kanske jag äntligen kommer in i en bättre och hälsosammare rytm. Det är åtminstone värt ett försök.

Cheer for me! Ha det bra så länge och ta hand om er!

Johanna