My Place In Cyber Space

Förlåt gånger tusen för att det utlovade uppdateringen inte kom i helgen. Dagarna fullkomligt rann iväg och jag vet fortfarande inte var timmarna tog vägen. Nu sitter jag åtminstone med datorn i knät i soffan efter en stressad måndag. Vinprovning i över fyra timmar i skolan, det tyckte jag var riktigt roligt och intressant. När jag kom hem behövde jag sätta mig direkt med hemtentan som ska vara inne om exakt en vecka. Varför jag naturligtvis tvättar, städar i förrådet, julpyntar och sorterar i biblioteket. Allt för att undvika det oundvikliga. Nu är dock allt det avklarat och för att skjuta ytterligare lite på allt nödvändigt ont och för att njuta av lugnet innan stormen tar jag mig ett par minuter här.

Jag mår ok. Jag lever dock hela tiden på gränsen till magkatarr, med spänningshuvudvärk och allmän klenhet i väntan på att det onda i min värld ska ta slut. Den allra främsta skurken stavas odiskutabelt pengar. Har människan inte tillräckligt att ens äta för tills påfyllning kommer, kan man inte köpa julklappar eller gå på personalfest med kåren för att man inte har råd till utstyrseln, ja då kan hon lätt känna sig stressad, ur balans och inte speciellt till freds. Låna av föräldrarna? Well, förutom att de blir fattigare av det måste jag ju betala tillbaka pengarna nästa månad. Då får kapitalet omedelbart ett bakslag, knappt innan det hunnit visa sig på kontot. Men hur kan inte pengarna räcka då? Jag har väl till synes inte mer utgifter än någon annan stackars student med normala utgifter men minimala inkomster. Hur kan det då vara att jag inte bara inte får pengar över till sparkonton, utan inte har en endaste liten slant kvar överhuvudtaget, ofta en vecka innan csn-utbetalningen?

Ett beslut har tagits inför framtiden baserat på min situation nu. Under våren ska jag försöka jobba så mycket det bara går och på så sätt få lite extra i fickan. Jag trodde i augusti att frihet var värt mer än några slantar mer på banken i månaden, men ack så fel jag hade. Att så mycket mentala besvär kunde uppstå på grund av tillfällig fattigdom, det trodde jag aldrig. Och fastän jag har budgeterat och balans räknat och allt annat än slösat på de sköna gröna jag faktiskt har sitter jag med huvudbry och magsår den 7 december. Förhoppningsvis har jag nu lärt mig något åtminstone, vilket är oerhört användbart för att kunna omvända situationen. Kanske kan tänket nu leda till stordåd i framtiden. We'll see.

Nu tänker jag inte skriva mer för den här gången för det blir för jobbigt för er att läsa all denna lilla text. Men jag lämnar er med en liten tanke att noga väga olika alternativ mot varandra och värdera eventuella konsekvenser innan beslutet tas. Finns det kanske en gyllene mellanväg? Den ska jag i alla fall leta efter.

Johanna