reflection day

Jag ber väldigt mycket om ursäkt för mitt sämsta inlägg to date, gårdagens. Förlåt, det var helt katastrofalt dåligt och tråkigt och ointressant. Det ska aldrig mer upprepas. Har jag inte mer att dela med mig av ska jag vara tyst. Egentligen hade jag ju mycket att avrapportera, ändå skrev jag om idel trista företeelser. Nu sitter jag här istället en fredag kväll med en halvfull popcornskål och andra energidrickan med is för kvällen och tänkte leverera ett lass musiksnack.


Hela veckan har jag svävat lite på moln av all musik och alla intryck från årets Uppsala-vistelse. Jag har varit splittrad i mina recensioner av festivalen, stundtals var den avslagen och stundtals awesome. Öppnade min upplevelse gjorde Junior Kelly och jag stod hela konserten och väntade på min favorit, Baby can we meet. Jag hade lovat mig själv i förväg att inte göra sådär, ju fler förväntningar man har desto större är risken för negativ respons om de inte blir motsvarade. Collie Buddz var dock en gubbe jag verkligen sett fram emot och där blev jag inte besviken alls. Kanske för att jag hade lyssnat in mig så mycket att jag kunde typ alla låtarna, så känslan av saknad blev inte lika stor då. Vad vet jag?




Softa killar

Lutan Fyah gjorde på lördagen en oengagerad och förvånande kort spelning, han spelade mycket för mig okänt (nytt? gammalt?) material för att dra alla hitsen i en och samma låt och sedan bara gå av scenen. Han lämnade dock över till Busy Signal som levererade betydligt bättre. Men även där saknad jag lite glöd, kan tänka mig att man antingen ska höra honom på ett dansgolv eller på en hemmascen. Sverige gör honom nog inte rättvisa. Många var roliga att se för första gången, både Junior Natural och Ziggi & the Renaissance Band överraskade mig och jag vill verkligen se mer av båda i framtiden. Största glädjen var dock, nästan pinsamt nog, T.O.K. Jag insåg när jag satt med dem i lurarna på väg upp i fredags att jag haft en förälskelse i dem ända sedan jag först hörde deras tidiga 00-hits. De körde i princip hela repertoaren (förutom chi chi man av uppenbara anledningar) inklusive lite nytt och körde den största uppbådet av publikfrieri jag varit med om. Jag älskade varenda sekund. Andra (läs:männen) kände sig mindre tilltalade och lämnade skådespelet för kreddigare spelningar.

Jag hade tankar redan i förra veckan på att göra en lista över önskespelningar, en förteckning av vem eller vilka jag helst skulle vilja se på sen framöver. Listan kan bli ganska lång men det finns vissa mer intressanta än andra. Mr Vegas, hör och häpna, ligger nog överst just nu. Jag är så jävla såld rent ut sagt, på hans dansmusik och sådan finns det i överflöd. Senaste året har han presterat oräkneliga hits och genererat lika många danser. Dessutom är även han en av mina första kändisar i dancehallvärlden så det finns mycket nostalgi att hämta också. Han höll faktiskt låda på Follow di Arrow med danstävlingar och hela köret, men minnes bleknar och en upprepning had suttit fint nu. Jag hämtar motivationen till artistval delvis i favoritlåtar, storlek på kvantiteten och vilka som skulle kunna prestera en bra show. Elephant Man är ytterligare en gammal räv som jag skulle vilja se i nytappning. Jag skulle kräva såväl Nuh Linga, Gully Creepa, och alla de äldre dängorna. Bonusen är att han är helt störd så man kan räkna med vad som helst. Kiprich har på senaste veckan seglat upp som en stark kandidat och jag älskar hans singel Man weh luv chat som inte finns på varken Youtube eller Spotify men kan laddas ner här. Jag hittade den genom ett mixtape från italienska Kalibandulu som släppt ett om året, kallat Juggling from Mars. Var jag i sin tur fick tag i det har jag inte den blekaste dock. Search and you will find! Ett annat tips jag slänger in nu av bara farten blir Mr Vegas - I Am Blessed/Blessing som spelades av Safari Sound under lördagsnatten och också fanns på tidigarenämnda mixtape. Fler jag vill se som jag faktiskt sett tidigare är Gyptian, Anthony B (som kommer till skåne någon gång under hösten enligt säkra källor) och Alborosie. Vi får väl se hur många av dessa jag kan avverka så småningom.

Nu ska jag fortsätta återstoden av fredagen genom att pyssla mer med min spotifylista, caribbean hype, haha. Det blir busy, det blir vegas, det blir ele, det blir mavado och många fler. Den är knappt påbörjad men nu ska här jobbas. Kanske får ni den sen när den är färdig.

Ha det bra så länge allihop, vi hörs snart tycker jag!


Johanna


Kommentarer
Postat av: JR

Hehe, T.O.K? Tycker du gått på billiga poäng här. Jag såg bara fyra banala killar som gjorde en spelning nästan under sin nivå? Kom igen : ) Iof är din åsikt representerad av många tycks det som.



Varför skrevs det inget om Don Carlos? Missade du det? : )



Du har väl inte missat denna? http://www.youtube.com/watch?v=tfSMPvoIhwc



Skicka din spotifylista sen. Lova!



PZ



2009-08-16 @ 23:57:03
Postat av: JR

Förövrigt verkar "Kippo" vara hur het som helst i JA just nu. Har förstaplatsen på dancehall-listan (Ugly) och ligger tia på reggae-listan (Baby mama drama).



Bless out!

2009-08-17 @ 00:20:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0