My Place In Cyber Space

Jag har länge funderat på mina inlägg här, att de känns fruktansvärt onödiga och bara avrapporterande om vad som hänt. Ändå har jag missat att berätta hur mycket som helst; hela våren har varit hur aktiv och full med händelser som helst som jag försummat att delge. Inte för att det har varit enorma nyheter att dela med mig till omvärlden om, but still. Två resor uppåt i landet som varit upplevelserika för mig, den första fick mig att besluta om min framtid medan den andra lät mig återse saker som jag verkligen saknar eller verkligen ville göra. Båda upplevelserna blev sopade under mattan här, det borde inte få gå till så.

Problemet jag har är främst med formuleringarna. Jag kan inte bestämma mig och hålla mig till en sinnesstämning endast. Ibland lever jag i misär med på ruinens brant med stökigt rum, tendenser till shoppingmani, en fruktansvärt odisciplinerad och destruktiv livsstil och dålig fysisk hälsa. Men lika ofta kan man se situationen med en livsåskådning som menar att jag faktiskt kaaan resa mig ur min ekonomiska kris, att jag äntligen är med min drömprins och har det så där oförskämt bra tillsammans med honom, att jag börjat träna och att min karriär som jag har påbörjat och min framtid inte behöver vara sådär oviss som jag ibland påvisar.

Jag vet absolut inte vart jag vill komma med mitt resonemang. Kanske vill jag säga att allting går i vågor och perioder, allting kan inte vara bra (eller dåligt för den delen) samtidigt hela tiden. Kanske önskar jag få sagt att jag lever i en drömsk verklighet just nu och ser mina vanliga plågor i nytt ljus; tänker i lösnings- istället för problembanor. Jag försöker. När någonting är sådär superbra i ens liv måste man passa på att njuta, men samtidigt inte bli för beroende och förlita sig för mycket på den delen. Man måste försöka få alla hjul att rulla samtidigt, men fungerar inte ett måste de andra kunna bära upp resan ändå. Om ett hjul ensamt ska dra hela lasset kommer det kollapsa förr eller senare, det är snarare än en regel än ett olyckligt undantag.

Nu försöker jag inte vara någon jäkla life coach här inte, det finns det så många töntar ändå som kallar sig. Nu ska jag lägga ner tankeverksamheten för ikväll och gå och ringa ett efterlängtat samtal till min underbara älskade. Det finns inget i mitt liv som gör mig så glad som Kristoffer just nu.
(Lizzie är alltid delad etta dock)








Får jag avsluta med ett riktigt töntigt skämt? Va, får jag verkligen det? Okej då:

Vet ni vad man får om man korsar en papegoja med en tusenfoting?
- En walkie-talkie..

Hahaha jag älskar såna skämt, de är så dåliga men ändå så underhållande. Förläng livet!


Johanna