My Place In Cyber Space

Just nu sitter jag ensam kvar på jobbet, allt är färdigt och stängt. Har dock halvchefens nycklar så behöver inte stressa iväg som de andra precis gjorde. Jag har ju ändå inget superbrådskande att stressa iväg till, tåget som ska ta mig bort härifrån är ändå aldrig i tid. Jag är så slut om kvällarna när jag kommer hem, orkar knappt röra mig :P Inte lätt att bli hårt slitande arbetare efter att ha vant sig vid sånt där dagdriveri som bedrivs på universitetet. Men jag försöker vänja mig. Jag trivs varje gång jag kommer till insikt om att jag faktiskt inte har den där känslan som jag hade på mitt förra jobb, där jag i princip varje morgon längtade till dagens slut och önskade att jag inte behövde gå ur sängen. Så hoppas jag att jag aldrig mer kommer känna, men det kanske är en för högtflygande önskning?

För övrigt längtar jag efter skvalpande vågor och svalkande palmer; bort någonstans. Men vem gör inte det? Men när pengarna tryter är det inte mycket att göra åt saken. Ska försöka bli lite sparsam för att kunna hämta ut mina besparingar vid just såna här tillfällen.



Nähä, nu är det strax dags för avresa. Ta det försiktigt tills nästa gång! Holla!

Johanna