My Place In Cyber Space

Innan idag när jag satt på tåget på väg till jobbet satt jag och bläddrade febrilt på min ipod som genomgått en degenerering eller nåt nu när jag bytt dator och sådär. Till min förskräckelse var det bästa jag kunde frambringa ungefär vad som skvalar ur radion och tv:n these days. Kommersiell RnB var vad som fick nöjas med. Tanken slog mig, att det kanske inte är så tokigt med sånt här ändå, jag kanske börjar "komma över" min thing för reggae. Jag nöjde mig med att inte avsluta de tankebanorna eller gå in på dem djupare. Kanske lika bra, eftersom det ser väldigt mörkt ut för att jag ska kunna göra den där efterlängtade resan till Uppsala. Men nu när jag stod och lagade mat och lyssnade igenom min externa hårddisk jag kopplat in, letade sig de fantastiskarna låtarna variant Baktakt fram till mina öron.

Och vilken känsla det gav mig! Den gick omöjligt att slå bort, utan etsar sig frenetiskt fast för att påminna mig om att det absolut inte handlar om någon period eller situation i mitt liv som jag kommer växa ifrån. Den tog mig tillbaka till dagarna i Karibien; när vi strosade på marknaden i St Antonio eller Orocabessa; när vi körde förbi bakgatorna i Kingston; när jag yrade rundor själv i Ocho Rios. Den skapar en medvetenhet som mycket annan musik aldrig skulle kunna göra, åtminstone inte hos mig. Jag kan inte skydda mig mot den, den träffar mig verkligen rakt i både hjärnan och hjärtat direkt.

Om jag säger så här; ipoden har fått ett nygammalt innehåll ikväll.







Ha det bra och ta det försiktigt. Lyssna på mer reggae!

Johanna