TACK.
Det sägs ju att man aldrig ska ta beslut i vredesmod. Gäller detsamma för vad man ska publicera på internetsfären? Vet inte vart jag ska ta vägen, fastän man tror att man är förberedd och har varit med om såna här saker innan står man ändå lika handfallen och krossad och tagen på sängen av sina egna känslor när det väl inträffar. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra, mina muskler i kroppen fungerar knappt och samarbetar absolut inte. Ska jag kunna gå till jobbet såhär?
Hur illa man än kan tycka om en situation så är ibland alternativen ännu värre. Hur illa man än tycker om cynism, svartsjuka, förlorad integritet, ett självförtroende kört i botten, oro och tårar tusen och åter tusen gånger bättre än tomhet. Och de gånger det där andra funnits där; närhet, ömhet, humor och skratt, en känsla av lycka och att man är de enda två i världen som räknas, hur kan man vilja byta bort något sånt? De stunderna är för mig värt mest av allt i världen, och de som får min värld att hållas samman.
Hoppas att du bär armbandet med respekt och hoppas att vi kan återvända till de där fina stunderna. Jag älskar dig.
Johanna
Hur illa man än kan tycka om en situation så är ibland alternativen ännu värre. Hur illa man än tycker om cynism, svartsjuka, förlorad integritet, ett självförtroende kört i botten, oro och tårar tusen och åter tusen gånger bättre än tomhet. Och de gånger det där andra funnits där; närhet, ömhet, humor och skratt, en känsla av lycka och att man är de enda två i världen som räknas, hur kan man vilja byta bort något sånt? De stunderna är för mig värt mest av allt i världen, och de som får min värld att hållas samman.
Hoppas att du bär armbandet med respekt och hoppas att vi kan återvända till de där fina stunderna. Jag älskar dig.
Johanna
Everyone breaks under enough pressure
Som ni ju redan veet blev det en resa till reggaens favorithemvist i Sverige, Uppsala, mot alla odds. Trots regn och skyhöga priser överallt var det en lycklig stund för mig. Tack som tusan till er för att ni hjälpte mig att tillfälligt ha råd med såna här utsvävningar och påhitt och utsvävningar, tack för en fantastisk upplevelse. Eftersom resan bokades i absolut sista stund var inte min warm-up tillräcklig på långa vägar trodde jag. Jag hade knappt koll på vem som skulle stå på scen när ens. Men med hjälp av en snabbuppdatering av musiksällskapet och 6 timmars resväg under etapp 1 hann jag få grepp om det viktigaste.
Snabbt fattade jag tycke för Tarrus Riley, som skulle spela första dagen. Och vilken öppning på festivalen! Oerhört bra röst, oerhört bra spelning. Många av hans låtar har blivit favoriter som bara växer ju mer man lyssnar på dem, jag skänker er ett axplock här, här och här. Resten av dagarna fortsatte i samma sinnesstämning; ett ständigt rus beroende betydligt mer på situationen själv än de få alkoholfyllda droppar som konsumerades. (återkommer eventuellt vid senare tillfälle till festivalmusiken som det bjöds på)
Dock lämnade jag ju fina Henke hemma, det var jobbigt att sova ensam utan att känna doften av honom bredvid sig. Han saknades jättemycket, och jag blev superglad att återse honom när bussen släppte av mig i Helsingborg i söndags kväll. Det här med förhållanden är inte helt lätt, och hur mcyket man än tror att man varit med om förut kommer man med största sannorlikhet aldrig att vara fullärd. Efter våra lagom krisartade diskussioner och mycket reflektioner och eftertanke från mig sida har vi väl upptäckt egenskaper som är absolut essentiella och som alla förhållande borde präglas av.
Respekt, ärlighet, tillit, och engagemang.
Har man inte dessa är det svårt att fortsätta; har man alla fyra kan man däremot gratulera sig till att ha nått långt.
Nä nu måste jag kila, tåget väntar inte. Sista dagen i Perstorp väntar mig imorgon, finally!
Ha det bra och va rädda om er!
Johanna
Snabbt fattade jag tycke för Tarrus Riley, som skulle spela första dagen. Och vilken öppning på festivalen! Oerhört bra röst, oerhört bra spelning. Många av hans låtar har blivit favoriter som bara växer ju mer man lyssnar på dem, jag skänker er ett axplock här, här och här. Resten av dagarna fortsatte i samma sinnesstämning; ett ständigt rus beroende betydligt mer på situationen själv än de få alkoholfyllda droppar som konsumerades. (återkommer eventuellt vid senare tillfälle till festivalmusiken som det bjöds på)
Dock lämnade jag ju fina Henke hemma, det var jobbigt att sova ensam utan att känna doften av honom bredvid sig. Han saknades jättemycket, och jag blev superglad att återse honom när bussen släppte av mig i Helsingborg i söndags kväll. Det här med förhållanden är inte helt lätt, och hur mcyket man än tror att man varit med om förut kommer man med största sannorlikhet aldrig att vara fullärd. Efter våra lagom krisartade diskussioner och mycket reflektioner och eftertanke från mig sida har vi väl upptäckt egenskaper som är absolut essentiella och som alla förhållande borde präglas av.
Respekt, ärlighet, tillit, och engagemang.
Har man inte dessa är det svårt att fortsätta; har man alla fyra kan man däremot gratulera sig till att ha nått långt.
Nä nu måste jag kila, tåget väntar inte. Sista dagen i Perstorp väntar mig imorgon, finally!
Ha det bra och va rädda om er!
Johanna
Fantastiskt värdelös dag, detta
Jag gillar inte att jobba på fredagar. Det har en tendens till att alltid gå åt pipsvängen, hur lite (oftast) eller mycket (mer sällan) man än har att stå i. Idag, fem minuter efter att jag ens gjort entre i lokalen, ringer en kvinna och är uppriktigt irriterad och missförstådd när jag försöker förklara hur saker och ting ligger till för henne. Uttalanden som "..snälla du..", och " ...förstår du, lilla vän" får mig att inte ångra den där service managament-utbildningen man går, som säkert ligger någonstans i mitt medvetande när jag inte undslipper att be denna dam att dra åt helvete och leta efter sina grejer där själv istället. Men när hon börjar varva sitt nedvärderande snack med att bli riktigt upprörd och skrika och berätta för mig hur det är EGENTLIGEN - då var till och med nästan mitt tålamod slut. Anyways, jag vidhöll min story och då blev det inte mycket mer för henne att göra, än vad jag sa till henne.
Direkt efter vi brutit vår allt annat än trevliga telefonkonversation följde en strid ström av klagomål, felsorteringar och, jaaa, fler klagomål. Och folk som säger att svenskar aldrig klagar.
Jag tänker bryta av mina klagomål och övriga problem som jag vänder och vrider på att försöka lösa just nu med en lista över vad jag önskar att jag hade mest av allt just nu:
(utan inbördes rangordning)
* adidas-sneakersen från SNS
* boken "Yes Rasta" som jag dreglat efter i evigheter
* pelecanosdeckaren "nattlig skörd"
* 2 skåpdörrar till min billy-bokhylla
* ett förvaringsalternativ till alla grejerna som ligger och skräpar i mitt rum
* lampor till köket och vardagsrummet
* nya cdR-skivor att bränna på
* URF-besök
* framkallning av senaste periodens tagna foton
* Henke här hos mig
Kanske lite mycket, men det räcker med ett par av sakerna åtminstone för att jag ska bli på lite bättre humör den här fredagseftermiddagen. Hoppas era är gladare, ha det fint! :)
Johanna
Tribute to Reggae
Innan idag när jag satt på tåget på väg till jobbet satt jag och bläddrade febrilt på min ipod som genomgått en degenerering eller nåt nu när jag bytt dator och sådär. Till min förskräckelse var det bästa jag kunde frambringa ungefär vad som skvalar ur radion och tv:n these days. Kommersiell RnB var vad som fick nöjas med. Tanken slog mig, att det kanske inte är så tokigt med sånt här ändå, jag kanske börjar "komma över" min thing för reggae. Jag nöjde mig med att inte avsluta de tankebanorna eller gå in på dem djupare. Kanske lika bra, eftersom det ser väldigt mörkt ut för att jag ska kunna göra den där efterlängtade resan till Uppsala. Men nu när jag stod och lagade mat och lyssnade igenom min externa hårddisk jag kopplat in, letade sig de fantastiskarna låtarna variant Baktakt fram till mina öron.
Och vilken känsla det gav mig! Den gick omöjligt att slå bort, utan etsar sig frenetiskt fast för att påminna mig om att det absolut inte handlar om någon period eller situation i mitt liv som jag kommer växa ifrån. Den tog mig tillbaka till dagarna i Karibien; när vi strosade på marknaden i St Antonio eller Orocabessa; när vi körde förbi bakgatorna i Kingston; när jag yrade rundor själv i Ocho Rios. Den skapar en medvetenhet som mycket annan musik aldrig skulle kunna göra, åtminstone inte hos mig. Jag kan inte skydda mig mot den, den träffar mig verkligen rakt i både hjärnan och hjärtat direkt.
Om jag säger så här; ipoden har fått ett nygammalt innehåll ikväll. 
Ha det bra och ta det försiktigt. Lyssna på mer reggae!
Johanna
Return of the Heat
Jaha nu när värmen kom tillbaka, inte tusan kan man vara ute och njuta i den. Nänä, då står jag och ser förvirrad ut borta på andra nya postkontoret jag bekantar mig med på en vecka. Halv tolv till halv åtta. Smaka på den, du. Det enda man kan göra är att hoppas att det håller i sig, vilket alla säger i och för sig, fram till helgen så jag kan ligga och behandlas med ljusterapi då. =) Den här veckan har varit ganska intensiv med massa nya saker och namn att hålla i huvudet, men ååh så skönt att ha jobbet på cykelavstånd. Äntligen!
Jag har maniskt hållit koll på mitt kontosaldo den här månaden, vilket endast innebär en ytterst patetisk summa långt under existensminimum förmodar jag. Ytterligare ett uttalande att smaka på; cirka 5000:- i inkomst de senaste två månaderna. Hur får CSfuckingN och arbetsfuckingplatsen ihop det till en dräglig levnadsstandard? Det frågar åtminstone jag mig. Med kommande lönen som dyker upp på kontot har jag åtminstone en budget på drygt 40:- att leva på om dagen, wohooo, lyxxx! Väldigt surt måste jag medge, eftersom det mycket väl kan betyda att det enda jag skulle kunnat kalla för en semester för min del i sommar, URF, kommer att vara en dröm blott. Idiotjäkla surt rent utsagt. Jaja får väl se hur allt blir.
Jag har massa bloggmaterial hela tiden som dyker upp i min hjärna, men det når aldrig så långt som till datorskärmen. Får väl se om jag tar mig tid och ork till det såsmåningom, kanske de lediga dagarna jag hade 7-10 augusti? Fuck sommarlov säger jag.
Ha det nice där ute i sommarsvetten! Ta det försiktigt! :)
Johanna
Jag har maniskt hållit koll på mitt kontosaldo den här månaden, vilket endast innebär en ytterst patetisk summa långt under existensminimum förmodar jag. Ytterligare ett uttalande att smaka på; cirka 5000:- i inkomst de senaste två månaderna. Hur får CSfuckingN och arbetsfuckingplatsen ihop det till en dräglig levnadsstandard? Det frågar åtminstone jag mig. Med kommande lönen som dyker upp på kontot har jag åtminstone en budget på drygt 40:- att leva på om dagen, wohooo, lyxxx! Väldigt surt måste jag medge, eftersom det mycket väl kan betyda att det enda jag skulle kunnat kalla för en semester för min del i sommar, URF, kommer att vara en dröm blott. Idiotjäkla surt rent utsagt. Jaja får väl se hur allt blir.
Jag har massa bloggmaterial hela tiden som dyker upp i min hjärna, men det når aldrig så långt som till datorskärmen. Får väl se om jag tar mig tid och ork till det såsmåningom, kanske de lediga dagarna jag hade 7-10 augusti? Fuck sommarlov säger jag.
Ha det nice där ute i sommarsvetten! Ta det försiktigt! :)
Johanna
ÅÅhhh!
För omväxlings skull sitter jag inte och komposerar här en fredag kväll. Jag har en fruktansvärd ångest idag, inte för vad jag eventuellt gjort för dåligt, utan istället vad jag inte gjort för bra. Som warm-up inför Uppsala Reggae i augusti körde de en kombo-konsert med JAH CURE, Marcia Griffith och Ras Shiloh. Boom! den borde man inte få lov att missa, framför allt inte när den förutom uppåt landet även arrangerade det i Malmö också. Sjukt insane att inte vara där då, speciellt när the Cure är en av mina absoluta favoriter på reggaescenen. Men plånboken talade emot, 475:- var priset för att komma innanför grindarna. Inne på området skulle det serveras Ital food och jerk chicken och hela köret, jag gråter nästan när jag tänker på vad jag missade. Men har man inte pengar så har man inte, det är inte mycket att göra åt saken då. Fan vad jag ska ta mig i kragen - no more spreading money! Mitt slöseri av slantar på andra saker har slutat att existera, från och med nu ska varenda krona och öre gå till vettiga anledningar; åt motiverbara håll. Punkt.
Johanna
Johanna
Believe it!
Ni kommer aldrig tro på vad jag gjorde igår? Jag tränade! Så där på riktigt också, löpband, tunga viktmaskiner och hela köret haha. Bakgrunden är att jag hittade mina kuponger på 2 veckors gratis träning på ett fintesscenter; det i kombination med att jag troligtvis har sjukt hög blodsockerhalt, sanslöst dålig kondition, 0% muskler i kroppen och ett kolesterolvärde som säkert inte är av denna världen - detta ledde till att jag kände att det var dags för länge sen, men nu när jag till och med kan göra något åt det gratis kan jag verkligen inte låta bli länge. Hur det känns idag? Träningsvärk och vanlig värk i heeeela kroppen. Därför tänkte jag när jag vaknade idag och såg det klarblå himmeln ge mig ut och springa av mig alla stela muskler. Men naturligtvis har inte Helsingborg en enda vettig motionsslinga möjlig att ta sig till med cykel. Bedrövligt må jag säga. Funderar dock på att ställa cykeln vid gröningen och springa bort mot Laröd så långt jag orkar. Då uppstår dock problemet att jag måste springa lika långt tillbaka igen haha. Vi får väl se hur det blir emd träning för idag då... :P
Ett tag sedan ens glansdagar var över... :P
I övrigt har jag fått jobba en hel del, men den här veckan ser ut att bli sommarens första lediga. Hoppas på lite fint väder då, så att man slipper stanna inne, hur fint det än är i vår vackra lägenhet. =) Dessvärre är det ju inte 30grader och strålande sol med pool och hotellstäderskor här direkt, så lika bra som min kära Henrik har jag ju inte det. Han har varit snäll och hört av sig varenda dag och berättat hur bra det är där nere, precis vad man vill höra. Men jag vill hellre att han kommer hem. En utflykt av något slag inkluderande oss och ingen annan är planerad inom den närmsta framtiden. Det ser jag verkligen framemot! :)
Nähä, nu ska jag gå och fånga dagen. Ledighet betyder inte dagdriveri minsann. Ta det lugnt där ute! Holla!
Johanna
Ett tag sedan ens glansdagar var över... :P
I övrigt har jag fått jobba en hel del, men den här veckan ser ut att bli sommarens första lediga. Hoppas på lite fint väder då, så att man slipper stanna inne, hur fint det än är i vår vackra lägenhet. =) Dessvärre är det ju inte 30grader och strålande sol med pool och hotellstäderskor här direkt, så lika bra som min kära Henrik har jag ju inte det. Han har varit snäll och hört av sig varenda dag och berättat hur bra det är där nere, precis vad man vill höra. Men jag vill hellre att han kommer hem. En utflykt av något slag inkluderande oss och ingen annan är planerad inom den närmsta framtiden. Det ser jag verkligen framemot! :)
Nähä, nu ska jag gå och fånga dagen. Ledighet betyder inte dagdriveri minsann. Ta det lugnt där ute! Holla!
Johanna
Saknad
Så rysligt snabbt känslan av tomhet kom. Har precis lämnat Henke vid bussen, nu väntar honom en veckas sol, pool och relaxing i Grekland. Lyx för honom, ordentlig saknad för mig. Först tänkte jag att det var skönt at tjag fått massa extra jobb om han ändå inte är hemma, men det är ju på jobbet man går och längtar som mest. Vad ska jag nu se fram emot efter de förbannade tågresorna hem från arbetsdagen?! Oh well, ska hålla ut så gott jag kan. Jag håller alla uppdaterade med information om läget.
Fina Henke, saknar redan
Johanna
Fina Henke, saknar redan
Johanna
Travaille Toujours
Just nu sitter jag ensam kvar på jobbet, allt är färdigt och stängt. Har dock halvchefens nycklar så behöver inte stressa iväg som de andra precis gjorde. Jag har ju ändå inget superbrådskande att stressa iväg till, tåget som ska ta mig bort härifrån är ändå aldrig i tid. Jag är så slut om kvällarna när jag kommer hem, orkar knappt röra mig :P Inte lätt att bli hårt slitande arbetare efter att ha vant sig vid sånt där dagdriveri som bedrivs på universitetet. Men jag försöker vänja mig. Jag trivs varje gång jag kommer till insikt om att jag faktiskt inte har den där känslan som jag hade på mitt förra jobb, där jag i princip varje morgon längtade till dagens slut och önskade att jag inte behövde gå ur sängen. Så hoppas jag att jag aldrig mer kommer känna, men det kanske är en för högtflygande önskning?
För övrigt längtar jag efter skvalpande vågor och svalkande palmer; bort någonstans. Men vem gör inte det? Men när pengarna tryter är det inte mycket att göra åt saken. Ska försöka bli lite sparsam för att kunna hämta ut mina besparingar vid just såna här tillfällen.
Nähä, nu är det strax dags för avresa. Ta det försiktigt tills nästa gång! Holla!
Johanna
För övrigt längtar jag efter skvalpande vågor och svalkande palmer; bort någonstans. Men vem gör inte det? Men när pengarna tryter är det inte mycket att göra åt saken. Ska försöka bli lite sparsam för att kunna hämta ut mina besparingar vid just såna här tillfällen.
Nähä, nu är det strax dags för avresa. Ta det försiktigt tills nästa gång! Holla!
Johanna
Love
Mitt #1 bevis för mig själv att jag verkligen gillar nån, verkligen sådär på riktigt, är när jag kommer på mig själv att inte kunna ta ögongen från homom. Att stå och kolla i fönstret efter honom tills han är utom synhåll. Jag är fullständigt oförmögen att vända ryggen och vara den som försvinner först. Bara en tanke som slagit mig hihi.. =)
Johanna
Johanna
En prettos dagbok.
Har funderat på det här riktigt, riktigt länge. Jag vågar inte svara på varifrån frågorna skapades, men de har legat i medvetandet ett tag. Jag har skapat en undertryckt aggression mot blondiner och vad de har kommit att stå för. Och jag skäms. Jag skäms hemskt mycket för att jag är så stereotyp och osäker i mig själv att jag gör det, men kan inte hjälpa det. Blonda ses alltid som mer attraktiva och framgångsrika på det sättet. Utseendets potential höjs avsevärt om man färgar håret ljusare, har man inte snygga bröst eller rumpa kan det vara en enkel lösning för dagens unga. Enligt mitt resonemang måste man som brunett eller mörkhårig differentiera sig genom att nå framgång på andra sätt, exemelvis genom att försöka framstå som smart istället för snygg; försöka pusha för sin fantastiska insida när utsidan tryter. Hur orättvist är det?!
Jag räknar lite krasst med några hundringar i månaden på uppfräschning av blonderingen, säg ett par tusen om året. Har man det inte medfött och vill man slå på stort kan man lägga till kanske 50K för nya kupor. Fortfarande ingenting mot de åtskilliga hundra tusen, antagligen runt två, som vi vanliga får stå ut med i studieskulder, för att på så sätt klara sig i arbetslivet och med självkänslan. Jaaa nu låter jag sjukt bitter men verkligheten är ett faktum och inte mycket att göra åt. Jag har åtminstone inte funderat ut ett botemedel mot denna blondinsjuka, hur gärna jag än vill.
Oavsett, det jobbigaste är att jag förutom att jag inte har någon respekt för mig själv, är att jag inte heller har någon respekt för dessa människor som spelar med i spelet. (Antagligen delvis på grund av avundsjuka, det erkänner jag utan motstånd) Såg igår på Aftonbladet två bilder på en av Sveriges mest hunsade blondiner; Linda Rosing. Här finns artikeln som handlade om henne. Kopplat till artikeln finns en bildserie med hennes stilar under åren. Andra bilden skiljer sig totalt från de övriga, man slipper se hennes enorma bröst ihoptryckta i mini-bikini, de svartsotade ögonlocken är nedtonade och hon är inte pinnsmal. Jag tyckte utan tvekan att detta var den finaste och bästa bild jag sett på henne - någonsin. Framför allt eftersom den är där hon tas på störst allvar som människa, inte bara objekt. Jag ogillar så himla starkt den här trenden och lika avundsjuk jag är på de tjejer som lyckas bra är jag orolig för några samtidigt. Jag har ju inte direkt massor att pusha upp, men om man nu har det; innebär det att man måste? Finns det verkligen ingen annan väg?
Jag blir trött.
Johanna
Jag räknar lite krasst med några hundringar i månaden på uppfräschning av blonderingen, säg ett par tusen om året. Har man det inte medfött och vill man slå på stort kan man lägga till kanske 50K för nya kupor. Fortfarande ingenting mot de åtskilliga hundra tusen, antagligen runt två, som vi vanliga får stå ut med i studieskulder, för att på så sätt klara sig i arbetslivet och med självkänslan. Jaaa nu låter jag sjukt bitter men verkligheten är ett faktum och inte mycket att göra åt. Jag har åtminstone inte funderat ut ett botemedel mot denna blondinsjuka, hur gärna jag än vill.
Oavsett, det jobbigaste är att jag förutom att jag inte har någon respekt för mig själv, är att jag inte heller har någon respekt för dessa människor som spelar med i spelet. (Antagligen delvis på grund av avundsjuka, det erkänner jag utan motstånd) Såg igår på Aftonbladet två bilder på en av Sveriges mest hunsade blondiner; Linda Rosing. Här finns artikeln som handlade om henne. Kopplat till artikeln finns en bildserie med hennes stilar under åren. Andra bilden skiljer sig totalt från de övriga, man slipper se hennes enorma bröst ihoptryckta i mini-bikini, de svartsotade ögonlocken är nedtonade och hon är inte pinnsmal. Jag tyckte utan tvekan att detta var den finaste och bästa bild jag sett på henne - någonsin. Framför allt eftersom den är där hon tas på störst allvar som människa, inte bara objekt. Jag ogillar så himla starkt den här trenden och lika avundsjuk jag är på de tjejer som lyckas bra är jag orolig för några samtidigt. Jag har ju inte direkt massor att pusha upp, men om man nu har det; innebär det att man måste? Finns det verkligen ingen annan väg?
Jag blir trött.
Johanna
Loneliness
Jag vet inte riktigt varför jag alltid finner mig komponerandes blogginlägg om just fredagkvällar, men det tycks indeed vara en genomgående trend här. Väldigt tragisk och ensam person? Möjligen haha :P Nåväl, har jobbat idag så och helt slut i kroppen och huvudet så sitter faktiskt fortfarande kvar i mina postakläder trots att jag kom hem för över två timmar sen. Jag är jätterastlös ändå, men ingen är hemma eller sugen på att umgås ikväll så det får väl bli till att ställa sig i köket och uträtta mina dagliga kulinariska mirakel. Mycket tråkigare att göra det nu dock eftersom det bara är till mig själv. Jag älskar att laga mat till mig och min käre Henrik annars, det är fantastiskt tacksamt.
Jag har försökt bo in mig lite och allt mitt är i princip uppackat vid det här laget i lägenheten. Pappa var här förra veckan och satte upp lite smågrejer och hjälpte mig med det obligatoriska flytt-besöket till IKEA, mycket tacksam för den extra hjälpen. Men det ekar fortfarande i de andra rummen, förhoppningsvis blir det ändring på det på måndag. Då kommer Johan hem från allt festivalrumlande och flyttar in sina saker också. Jag tycker det ska bli jättekul och spännande! Nu har det iochförsig varit en fantastisk lyx att ha hela lägenheten för sig själv, jag hade säkert kunnat vänja mig vid det också... :P
Hör av mig mer inom kort, tänkte lägga upp lite från Majas student som var en oehört stressig dag för oss alla men som blev riktigt trevlig också. =) Ta det lugnt så länge! Holla!
Johanna
Jag har försökt bo in mig lite och allt mitt är i princip uppackat vid det här laget i lägenheten. Pappa var här förra veckan och satte upp lite smågrejer och hjälpte mig med det obligatoriska flytt-besöket till IKEA, mycket tacksam för den extra hjälpen. Men det ekar fortfarande i de andra rummen, förhoppningsvis blir det ändring på det på måndag. Då kommer Johan hem från allt festivalrumlande och flyttar in sina saker också. Jag tycker det ska bli jättekul och spännande! Nu har det iochförsig varit en fantastisk lyx att ha hela lägenheten för sig själv, jag hade säkert kunnat vänja mig vid det också... :P
Hör av mig mer inom kort, tänkte lägga upp lite från Majas student som var en oehört stressig dag för oss alla men som blev riktigt trevlig också. =) Ta det lugnt så länge! Holla!
Johanna
Jaaa, lite vedmodigt är det nog allt...
Sista natten i min trots allt fina lägenhet. Den har ju varit min vän i vått och torrt de senaste två åren, min borg där jag kan sluta in mig från omvärlden och vara för mig själv när jag behövt det. Även om den råkar befinna sig i Hässleholm har den gjort en fantastisk insats. Just nu står det mesta kartonger, påsar eller sopsäckar, lite stressad är jag dock för att inte allt gör det. Men det får lösa sig efter hand imorgon. Det ska bli en riktigt spännande upplevelse minst sagt under morgondagen, till skillnad från på söndag när vi ska ta itu med det tråkiga; städningen. Jag och Johan var iaf och hämtade nycklarna och tog en sneak peak nu när lägenheten var blåst från deras möbler. Jag tror faktiskt inte att jag nog kan skrika hur skönt jag kommer tycka att det ska bli, vet inte var jag ska göra av all tid som inte går åt till pendling längre. Får kanske se till att göra något vettigt av tiden, äta, träna, och träffa Henke alltså.. =)
Har inte tid att uppdatera mer än så här just nu, måste få lite sömn innan den tunga dagen som väntar :P Har hänt massa de här senaste veckorna, men får prata om det vid något senare tillfälle. Men blir sista gången jag skriver från den här datorn också, riktigt ordentliga snyftaravtackanden det blir nu haha. Hörs och störs! Holla!
Johanna
Har inte tid att uppdatera mer än så här just nu, måste få lite sömn innan den tunga dagen som väntar :P Har hänt massa de här senaste veckorna, men får prata om det vid något senare tillfälle. Men blir sista gången jag skriver från den här datorn också, riktigt ordentliga snyftaravtackanden det blir nu haha. Hörs och störs! Holla!
Johanna
Hello Sunshine
Kul att man väntar med sin hyllning till det fantastiska vädret tills det försvunnit. Oh well, så är det väl oftast. Har åtminstone varit en grym vecka förra veckan, även om jag varit stressad över mycket. Men det känns som att alla, inklusive en själv, varvar ner så fort solstrålarna når oss, ren ljusterapi tydligen. Och det är ju om inte annat än något lugnande tanke i stimmiga tider som dessa. Mycket ska som ni vet hinnas med nu, men tänker inte tragga om det nu. I torsdags var det utgång med Sara och Anna och sistnämndas halvsyster ända från vår exotiska huvudstad. Det var supertrevligt, men för en gångs skull var jag dessertören som lämnade Cardinal innan Sara och placerade mig i taxin i relativt rimlig tid åtminstone. Dock vidhåller jag nu att jag INTE vill va med nästa gång det där jäkla Pictionary plockas fram - forget it! Jag vet att ni fuskade er till den där förkrossande segern, tur att vi kunde hämnas liiite iaf när det blev dags för den suveräna Pyramiden. Spel är som bäst uppgjorda på förhand hehe.
Fredag var även den Top Notch. Började dagen något tung i huvudet, men begav mig ner till stan för mitt mission: en fet chokladmuffin med 19 tårtljus i till min kära syster. Mission completed.
Sen hade jag varit smart nog att ta med mig Henkes nycklar i fickan, så återvände dit för att möta min heta Postenkille och sticka ner på stan igen tillsammans med honom. Han var snäll och bjöd den fattiga studenten på mat som vanligt haha, tackar som tusan! =) Hoppas att min sanslösa tacopaj visade lite av min uppskattning :P Efter att jag kollat så att Majsan fortfarande var i sittbart tillstånd stack jag hem och ägnade kvällen åt att sortera kurslitteratur och laga mat i min ensamhet. Fick konsekventa uppdateringar om vad som hände på västkusten ändå genom telefonluren, sista informationen kom samtidigt som Sydsvenskan damp ner på min dörrmatta. Usch vilka nattramlare!
Hela helgen har varit födelsedagsfester, gynnsamt för mig också med andra ord, med gott om mat och trevligt sällskap. Känns dock som om man aldrig hinner prata ordentligt om allt som är i görningen nu, men det löser sig nog snart. I lördags kväll var det så dags för campusgrillningen på gröningen, mycket hög socialiseringsfaktor, vad man borde kompletterat med var mycket hög solskyddsfaktor också. Mina kinder ser ut som om de råkat ut för segling; det har börjat lägga sig lite nu, men igår var det inte nådigt haha.
från grillningen, och dagen efter...
Nähä, nu kände jag att det blev tillräckligt uppdaterat för idag, återkommer såsmåningom. Ta det försiktigt! Holla!
Johanna
Fredag var även den Top Notch. Började dagen något tung i huvudet, men begav mig ner till stan för mitt mission: en fet chokladmuffin med 19 tårtljus i till min kära syster. Mission completed.
Sen hade jag varit smart nog att ta med mig Henkes nycklar i fickan, så återvände dit för att möta min heta Postenkille och sticka ner på stan igen tillsammans med honom. Han var snäll och bjöd den fattiga studenten på mat som vanligt haha, tackar som tusan! =) Hoppas att min sanslösa tacopaj visade lite av min uppskattning :P Efter att jag kollat så att Majsan fortfarande var i sittbart tillstånd stack jag hem och ägnade kvällen åt att sortera kurslitteratur och laga mat i min ensamhet. Fick konsekventa uppdateringar om vad som hände på västkusten ändå genom telefonluren, sista informationen kom samtidigt som Sydsvenskan damp ner på min dörrmatta. Usch vilka nattramlare!
Hela helgen har varit födelsedagsfester, gynnsamt för mig också med andra ord, med gott om mat och trevligt sällskap. Känns dock som om man aldrig hinner prata ordentligt om allt som är i görningen nu, men det löser sig nog snart. I lördags kväll var det så dags för campusgrillningen på gröningen, mycket hög socialiseringsfaktor, vad man borde kompletterat med var mycket hög solskyddsfaktor också. Mina kinder ser ut som om de råkat ut för segling; det har börjat lägga sig lite nu, men igår var det inte nådigt haha.
från grillningen, och dagen efter...Nähä, nu kände jag att det blev tillräckligt uppdaterat för idag, återkommer såsmåningom. Ta det försiktigt! Holla!
Johanna
Gener
"Hej jag heter Johanna och min syster tycker att jag är fruktansvärt lik min mamma på den här bilden"
Kan inte sätta fingret på vad det är, men vågar mig faktiskt på att hålla med henne. Brukar annars inte få höra att just vi två är lika så ofta.
Kan inte sätta fingret på vad det är, men vågar mig faktiskt på att hålla med henne. Brukar annars inte få höra att just vi två är lika så ofta.
Organiserad Kaos
Gick upp vid halv tio idag för att försöka få nånting gjort med skolgrejerna. Det gick väl väldigt sådär, men nu aknjag åtminstone säga att jag har börjat utan att ljuga. Nu sitter jag på jobbet och funderar på vilken fruktansvärd oreda här är överallt, och hur tusan de överhuvudtaget kan driva en organisation på det här sättet. Jag hade aldrig klarat av det här en längre period, jag förstår verkligen inte hur de gör det. Förra året när jag jobbade hela sommaren fixade jag till ett och annat här och var här, och agerade allmän ordningspolis mot de som fallerade lite. Nu har jag inte lika mycket att säga till om dock, men då får de å andra sidan finna sig i att det blir lite hur som helst med vissa saker. Herregud vad pedant och märkvärdig jag låter nu. Ni som känner mig vet ju dock att jag inte alls är sån, men någon ordning får det väl ändå vara på torpet. :P
Bilderna från Valborg får vänta lite, lär slänga upp dem i helgen med största sannorlikhet. Nu ska jag gå och rensa upp ett överbelamrat skrivbord. Ta det försiktigt! Holla!
Johanna
Bilderna från Valborg får vänta lite, lär slänga upp dem i helgen med största sannorlikhet. Nu ska jag gå och rensa upp ett överbelamrat skrivbord. Ta det försiktigt! Holla!
Johanna
Spring Time
Hallå sen senast! Även om vädret just nu är grått och inte speciellt kul har det ju verkligen varit fantastiskt de senaste veckorna. Jag bara älskar vårväder! Framför allt när jag förra veckan tempopromenerade från läreda till biblioteket och kände doften av löv och kvistar som blev eldade i små trädgårdsbål här och var. Jag blir alltid nostalgisk överhuvudtaget av den här perioden på året; jag tänker på när vi själv stod där och hjälpte till att räfsa och kratta löv, eller när jag gick och sparkade i gruset som lagt sig i vägkanten på gatan ner till ishallen. Men självklart njuter man ju mest i nuet, det är ju suveränt att sitta, om än bara för en liten stund, med halsen uppsträckt mot de nåbara solstänken. =)
Hade dock glömt vad det innebär att vara student när man nu befinner sig i maj månad. Förra året stod vi som fågelholkar allihop på jobbet och insåg att det plötsligt var sommar och skolavslutning för alla där utanför. Nu sitter vi med rapporter, fältstudier, hemtentor, projektarbeten och inlämningsdatum upp över öronen. Samtidigt är almanackan full av nerklottrade namn på personer som fyller år och därmed bör uppvaktas. I år görs allting dessutom ännu mer späckat, eftersom Maja tar studenten, till råga på allt samma vecka som jag flyttar. Tight? Bara förnamnet. Jag måste dock lära mig av sist jag blev för stressad och pressad av situationen, annars kommer allt bara bli kaos. Självdisciplin och sunt förnuft tror jag är ledorden här, dvs. ät bra, sov ordentligt och gör vad du ska när du ska göra det. Låter det som en bra filosofi?
Återkommer nog ganska snart, tänkte slänga upp lite bilder från valborg nere i lund, som var överraskande på många sätt. Det var trevligare och mycket mer folk än jag förväntat mig, men de flesta höll inte hela kvällen, så i takt med att alkoholhalten i ungdomarnas kroppar steg sjönk mitt tålamod, så det var riktigt välkommet att avsluta kvällen med film, mat och pussar hemma hos Henke istället för sönderslagna lysrör och grillfylla nere i Skånes största studentstad. Börjar jag bli för gammal för sånt där? En del av mig hoppas det. =P Ta det försiktigt där ute nu, vi hörs och störs! Holla!
Johanna
Hade dock glömt vad det innebär att vara student när man nu befinner sig i maj månad. Förra året stod vi som fågelholkar allihop på jobbet och insåg att det plötsligt var sommar och skolavslutning för alla där utanför. Nu sitter vi med rapporter, fältstudier, hemtentor, projektarbeten och inlämningsdatum upp över öronen. Samtidigt är almanackan full av nerklottrade namn på personer som fyller år och därmed bör uppvaktas. I år görs allting dessutom ännu mer späckat, eftersom Maja tar studenten, till råga på allt samma vecka som jag flyttar. Tight? Bara förnamnet. Jag måste dock lära mig av sist jag blev för stressad och pressad av situationen, annars kommer allt bara bli kaos. Självdisciplin och sunt förnuft tror jag är ledorden här, dvs. ät bra, sov ordentligt och gör vad du ska när du ska göra det. Låter det som en bra filosofi?
Återkommer nog ganska snart, tänkte slänga upp lite bilder från valborg nere i lund, som var överraskande på många sätt. Det var trevligare och mycket mer folk än jag förväntat mig, men de flesta höll inte hela kvällen, så i takt med att alkoholhalten i ungdomarnas kroppar steg sjönk mitt tålamod, så det var riktigt välkommet att avsluta kvällen med film, mat och pussar hemma hos Henke istället för sönderslagna lysrör och grillfylla nere i Skånes största studentstad. Börjar jag bli för gammal för sånt där? En del av mig hoppas det. =P Ta det försiktigt där ute nu, vi hörs och störs! Holla!
Johanna
Give it up for the Westside
Åh, jag blir hela tiden påmind om hur rätt val jag gör när jag snart äntligen flyttar till västkusten. Nu när värmen nått oss, om än tillfälligt, blir det ännu tydligare. Sommaren i inlandet är det jävligaste som finns; det roligaste man kan göra i Hässleholm är att cykla bort till hässleholmsgården och slänga sig i gräset, eller möjligtvis cykla lite längre och hamna vid giftalgsfyllda Finjasjön. Har man ett par slantar extra i fickan och lite ork över kan man ta tåget till perstorp och bada lite med alla tusen fiskmåsar och getingar. Hade man mycket energi och vill och kan lägga en heldag kunde man ta tåget ner till malmö och ribban. Det va inte alls tokigt men det var absolut inget man kunde spontanisera eller kunde göra speciellt ofta. Att nu ha tio minuters cykeltid bort ner till hamnen och stranden, mer lagom avstånd till pappas båt och en innergård med hammock man bara kan slänga sig i känns helt freakin underbart. Att Hässleholm dessutom typ inte äger en uteservering lär jag inte sakna heller.
Hyllning till en annan Westside =P
När jag ändå är igång och snackar om flytten; emellanåt känner jag mig så sjukt sönderstressad. Igår fick jag ett utbrott på rulltrappan på Resecentrum som återigen var ur funktion för att några små ungjäklar pajat den för skojs skull. Känns som om jag hela tiden är på väg nånstans, men oavsett hur trevligt det än är när jag kommer fram är detta ingen hållbar situation. Men det är just det som håller mig flytande, att jag vet att det är så temporärt; att det snart är över. Men frågan är hur mycket av sin egen tid man kan och bör offra? Och hur mycket kan man förvänta sig att man borde få tillbaka?
Hyllning till en annan Westside =P
När jag ändå är igång och snackar om flytten; emellanåt känner jag mig så sjukt sönderstressad. Igår fick jag ett utbrott på rulltrappan på Resecentrum som återigen var ur funktion för att några små ungjäklar pajat den för skojs skull. Känns som om jag hela tiden är på väg nånstans, men oavsett hur trevligt det än är när jag kommer fram är detta ingen hållbar situation. Men det är just det som håller mig flytande, att jag vet att det är så temporärt; att det snart är över. Men frågan är hur mycket av sin egen tid man kan och bör offra? Och hur mycket kan man förvänta sig att man borde få tillbaka?
Oh well. Ska verkligen försöka bli bättre på att uppdatera här, hinner ju inte ens med att berätta om allt annat som händer. Men ska satsa på att åtminstone ge en veckovis uppdatering här, och förhoppningsvis lite oftare =) Ta det försiktigt där ute, nu när regnet och fula vädret återvänder får ni se till att hitta på nåt kul inomhus. Holla!
Johanna
Johanna
Trippin'
Hallå! Sitter i skolan nu, har verkligen haft svårt att avsätta tid till bloggandet, därför passar jag på nu när jag har ett par minuter över. Inlämningen av fältrapporten fick jag stå för idag och det har precis blivit avklarat, nu väntar jag på att Maja ska komma in till stan med mitt tågkort, och att Henke ska sluta jobba så att vi kan hänga en stund i det fina vårvädret. Fantastiskt blå himmel idag! =)
Mycket har hänt sen sist, jag har till att börja med varit på min minisemester i Eskilstuna. Satt och filosoferade en del under tågresorna upp och ner. Kanske är det gågna tiders storhet, kanske är det bara känslan av att vara på väg någonstans, men saknade Sala ordentligt när jag såg det på tågmonitorn och blev sugen på att få en ny tour i Kristinaschaktet. Oh well. Vistelsen på bortaplan var helt ok, mycket slappande precis som förväntat när man har att göra med de där två, men det var nog precis vad jag behövde efter en ganska hektisk period i skolan.
Resandet upp och ner var riktigt lugn hela tiden, sånär som på en stressig halvtimme under Norrköpingsbytet då jag som vanligt förlorade överblicken och uppfattningen på tiden. Men det löste sig, och Daniel Lemma höll mig sällskap i lurarna hela sista etappen hem. Han fick som vanligt mig att relaxa varenda muskel och tanke, och hela tåget kändes helt plötsligt invaggat sömnigt. Killen framför mig satt och blockade om sin fantastiska flickvän, jag tjuvkikade regelbundet mellan sätena. Jag hade varken dator eller block med mig så det blev ingen liknande serenad för min del, kanske att förvänta inom kort dock? ;) Sist när jag åkte från Sala i januari hade jag klottrat ner hela blocket av resonemang och tankar, kanske lika bra att jag inte hade det den här gången, har så mycket annat att säga ändå.
Jag har dragit slutsatsen nu att det är bra med såna här komma bort-resor. Man lär sig att uppskatta allt där hemma lite bättre, och man får nya syner, visioner och tillskott till vardagen hemma som säkert är jättenyttiga. Alla som kan borde göra lite såna här småutflykter lite då och då.
För övrigt vill jag säga att det kvittar hur mycket eller lite jag packar, det blir alltid en massa som aldrig blir använt och som packas upp lika platt och vikt som innan resan. Ok att man inte hinner använda 15 bikinis på 14 dagars resa, but still. :P
Jag har insett att jag hatar såna där Modulhus; såna som i princip är färdigbyggda och bara trycks på plats ungefär som mina och Majas duplobyggnader. Varför? De homogeniserar Sverige och dess arkitekturiska genialitet. På Posten kan man köpa valörfrimärken, allt från 50 öre till 50 kronor finns i urval. På 0,50-9:- är motiven olika landskaps präglade hustyper, allt ifrån en norrländsk timmerkåta på 50-öret, till den klassiska skånelängan på 7-kronan. Jag tycker att det borde fortsätta skapas sådan diversitet nu också, även om den varken är det mest praktiska eller effektiva varianten. Måste det alltid vara det då? Jag är ett stort fan av bergslagens kreationer, och även dess storslagna natur. En liknande motsvarighet lyser med sin frånvaro här i dessa mer exotiska breddgrader. Kuperat, grönt och stora och många sjöar, kunde inte Skåne fått en släng sånt också?
Jaha det var vad jag hade att erbjuda just nu. Men jag återkommer troligtvis snarare än ni hoppas, vi får väl se. =) Ta det försiktigt där ute i vårsolen, glöm inte solbrillorna! Holla!
Johanna
Mycket har hänt sen sist, jag har till att börja med varit på min minisemester i Eskilstuna. Satt och filosoferade en del under tågresorna upp och ner. Kanske är det gågna tiders storhet, kanske är det bara känslan av att vara på väg någonstans, men saknade Sala ordentligt när jag såg det på tågmonitorn och blev sugen på att få en ny tour i Kristinaschaktet. Oh well. Vistelsen på bortaplan var helt ok, mycket slappande precis som förväntat när man har att göra med de där två, men det var nog precis vad jag behövde efter en ganska hektisk period i skolan.
Resandet upp och ner var riktigt lugn hela tiden, sånär som på en stressig halvtimme under Norrköpingsbytet då jag som vanligt förlorade överblicken och uppfattningen på tiden. Men det löste sig, och Daniel Lemma höll mig sällskap i lurarna hela sista etappen hem. Han fick som vanligt mig att relaxa varenda muskel och tanke, och hela tåget kändes helt plötsligt invaggat sömnigt. Killen framför mig satt och blockade om sin fantastiska flickvän, jag tjuvkikade regelbundet mellan sätena. Jag hade varken dator eller block med mig så det blev ingen liknande serenad för min del, kanske att förvänta inom kort dock? ;) Sist när jag åkte från Sala i januari hade jag klottrat ner hela blocket av resonemang och tankar, kanske lika bra att jag inte hade det den här gången, har så mycket annat att säga ändå.
Jag har dragit slutsatsen nu att det är bra med såna här komma bort-resor. Man lär sig att uppskatta allt där hemma lite bättre, och man får nya syner, visioner och tillskott till vardagen hemma som säkert är jättenyttiga. Alla som kan borde göra lite såna här småutflykter lite då och då.
För övrigt vill jag säga att det kvittar hur mycket eller lite jag packar, det blir alltid en massa som aldrig blir använt och som packas upp lika platt och vikt som innan resan. Ok att man inte hinner använda 15 bikinis på 14 dagars resa, but still. :P
Jag har insett att jag hatar såna där Modulhus; såna som i princip är färdigbyggda och bara trycks på plats ungefär som mina och Majas duplobyggnader. Varför? De homogeniserar Sverige och dess arkitekturiska genialitet. På Posten kan man köpa valörfrimärken, allt från 50 öre till 50 kronor finns i urval. På 0,50-9:- är motiven olika landskaps präglade hustyper, allt ifrån en norrländsk timmerkåta på 50-öret, till den klassiska skånelängan på 7-kronan. Jag tycker att det borde fortsätta skapas sådan diversitet nu också, även om den varken är det mest praktiska eller effektiva varianten. Måste det alltid vara det då? Jag är ett stort fan av bergslagens kreationer, och även dess storslagna natur. En liknande motsvarighet lyser med sin frånvaro här i dessa mer exotiska breddgrader. Kuperat, grönt och stora och många sjöar, kunde inte Skåne fått en släng sånt också?
Jaha det var vad jag hade att erbjuda just nu. Men jag återkommer troligtvis snarare än ni hoppas, vi får väl se. =) Ta det försiktigt där ute i vårsolen, glöm inte solbrillorna! Holla!
Johanna
Mycket att stå i
Tisdag eftermiddag är det nu, jag sitter med mammas laptop framför mig, tv:n i periferin och pastan och ett illgrönt glas Kalle Sprättläsk bredvid. Den svenska televisionen första kanal visar Hets från 1944, den fick massa beröm i Metro idag så jag tänkte att jag min skäl skulle ge den en chans nu under min lunch. Helt ok tidsfördriv för tillfället, det påminner mig lite om de svartvita dagarna innan vi flyttade. Då var såna här filmer i stort sett enda utbudet om man var sjuk eller ledig en dag. De är trots sina ganska löjliga dialoger och lagom överageranden ganska fängslande och händelserika. Oh well, nog om det.
Igår var en oerhört trevlig dag. Relativt lång skoldag, men efter den mötte jag Maja och hennes klasskompisar med lite kinamat i handen för en solig stund i stadsparken. Efter en stund åkte vi två till Malmö för att köpa presenter till far som fyllde år, jag hade dessutom tagit beslutet att han skulle få bjuda oss på middag på mitt favoritställe i tidigarenämda stad; Carib Kréol. Vi hittade en cool t-shirt som skrek allt annat än 55+, en grupp som han faktiskt kan sälla sig till nu. I sista minuten fick vi tag i två böcker som jag tyckte verkade vettiga, alla presenterna verkade ha blivit bra. =) Guud vad jag älskar det där stället alltså, det ska inte dröja alltför länge innan jag besöker det igen, det är ett löfte. Min Jerk Chicken var fantastisk, och de andra verkade mer än nöjda med sin mat också. Pappa var lagom pinsam mot servitörerna som vanligt, vi blev föga överraskade. Jag fick visa leg när jag skulle köpa en drink i baren, även detta scenario inte någon ögonbrynshöjare. Runt elva var jag tillbaks i Hässleholm och kastade mig ganska bokstavligt talat i sängen. Det har varit för många tidiga morgnar nu ett tag, alltid trött känns det som.
Nähä nu kom mamma hem, har vistats i Tyringe ett par timmar med Lizzan idag, mycket skön break från allt stim i skolan och sådär. Lovar att uppdatera mer framöver! =) Ta det försiktigt! Holla!
Johanna
Igår var en oerhört trevlig dag. Relativt lång skoldag, men efter den mötte jag Maja och hennes klasskompisar med lite kinamat i handen för en solig stund i stadsparken. Efter en stund åkte vi två till Malmö för att köpa presenter till far som fyllde år, jag hade dessutom tagit beslutet att han skulle få bjuda oss på middag på mitt favoritställe i tidigarenämda stad; Carib Kréol. Vi hittade en cool t-shirt som skrek allt annat än 55+, en grupp som han faktiskt kan sälla sig till nu. I sista minuten fick vi tag i två böcker som jag tyckte verkade vettiga, alla presenterna verkade ha blivit bra. =) Guud vad jag älskar det där stället alltså, det ska inte dröja alltför länge innan jag besöker det igen, det är ett löfte. Min Jerk Chicken var fantastisk, och de andra verkade mer än nöjda med sin mat också. Pappa var lagom pinsam mot servitörerna som vanligt, vi blev föga överraskade. Jag fick visa leg när jag skulle köpa en drink i baren, även detta scenario inte någon ögonbrynshöjare. Runt elva var jag tillbaks i Hässleholm och kastade mig ganska bokstavligt talat i sängen. Det har varit för många tidiga morgnar nu ett tag, alltid trött känns det som.
Nähä nu kom mamma hem, har vistats i Tyringe ett par timmar med Lizzan idag, mycket skön break från allt stim i skolan och sådär. Lovar att uppdatera mer framöver! =) Ta det försiktigt! Holla!
Johanna
